Tystnadens terror och en försvarsminister som manipulerar med Sveriges försvars- och säkerhetspolitik ökar avsevärt spänningen i den säkerhetspolitiska fjädern!
Sveriges säkerhet anses ofta av politikerna vara den viktigaste politiska frågan. Trots detta är den styvmoderligt behandlad i massmedia och särskilt i public service. Dagens Nyheter med en agenda från Herbert Tingstens tid sedan andra världskrigets slut styr journalistkåren, med några få undantag i provinspressen.
Journalistkåren framstår som okunnig och Mikael Holmström – tidigare sakkunnig i Svenska Dagbladet, nu i DN och ledamot i både Krigsvetenskapsakademien och Örlogsmannasällskapet – handskades minst sagt vårdslöst med sina källor i boken Den dolda alliansen, som enbart tjänade syftet att misstänkliggöra den militära alliansfriheten.
Den styrande agendan är att Ryssland hotar Sverige. Detta hot gör att Sverige, enligt krigslystna officerare, bör ansluta sig till Nato och delta i anfallskrig mot Ryssland. Rysslandshotet är historiskt betingat. Efter andra världskriget framförde dåvarande ÖB Nils Svedlund, med stöd av DN:s chefredaktör och politiska direktiv, att Sverige borde anskaffa atombomb och attackflyg riktade mot Ryssland.
Säkerhetspolitiskt gällde dock militär alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Småningom utvecklades förslag om ett trovärdigt försvar av denna politik. Detta trovärdiga försvar antogs vara starkt krigsavhållande. ÖB gillade det nya tänkandet men fick aldrig något politiskt godkännande.
Med Sovjetunionens kollaps ansågs det kalla kriget avslutat. USA och Nato var herrar på täppan. För Sveriges del var det gamla rysshotet för tillfället eliminerat, invasionsförsvaret ansågs kunna nedmonteras och ersättas av ett ”omprioriterat” och mer tidsenligt insatsförsvar, närmast avsett för internationella uppgifter i fredens tjänst. Dödsstöten mot vårt försvar levererades slutligen av de 17 generaler, som i en artikel i Dagens Nyheter 2004 yrkade på övergång från värnpliktsarmé till yrkesarmé. Förslaget biträddes år 2009 av en splittrad riksdag, med tre rösters övervikt.
Sittande försvarsberedning har dock levererat två betänkanden, Motståndskraft och Värnkraft, som viktigt underlag för ett försvarsbeslut 2020 och för utformningen av det militära försvaret 2021–2025. Att underlaget utgår från det grundläggande civila försvaret är en styrka; från markterritoriet utgår all kraft i fred som i krig.
Nu har försvarsminister Peter Hultqvist på ett anarkistiskt sätt våldfört sig främst på alliansfriheten, som är ett starkt krigsavhållande säkerhetspolitiskt element.
Hultqvist skryter om att det i riksdagen finns en bred politisk enighet om att stärka den transatlantiska länken, det vill säga samarbetet med USA. Det sker i olika former: indirekt via försvarsalliansen Nato eller direkt med USA i bi- och trilaterala dokument.
1994 gick Sverige med i Natos samarbete Partnerskap för fred, ett samarbete som fördjupats allt mer. 2016 trädde ett värdlandsavtal med Nato i kraft.
2016 undertecknades ett dokument mellan USA:s och Sveriges försvarsministrar om närmare samarbete på en rad områden. Det är inte bindande, men har underlättat kontakterna.
2017 undertecknades ett mer omfattande trilateralt dokument mellan USA:s, Sveriges och Finlands försvarsministrar.
Allt detta har skett genom manipulationer från politiker i och utanför riksdagen, utan att det i Sverige har gjorts en genomtänkt säkerhetspolitisk analys eller förts en debatt som medborgarna har kunnat följa.
Mot detta anarkistiska sätt att bedriva politik har utrikesminister Ann Linde uttryckt att konflikter ska lösas främst med diplomati och politik. Under Margot Wallströms tid som minister avslöjade massmedia en tvist som förelåg mellan utrikes- och försvarsdepartementet.
Ogenomtänkt och aningslöst har Peter Hultqvist som försvarsminister genomfört anfallsövningar på och från svenskt markterritorium med tydlig adress mot Ryssland. Vi vill be utgivarna av denna utmärkta sajt att peka på de förödande militära konsekvenser – Sverige i anfallskrig – som kan dras av försvarsministerns handlande.
Vilken ställning tar statsminister Stefan Löven i striden som föreligger mellan de två nämnda departementen och till försvarsministerns ogenomtänkta handlande som har skadat trovärdigheten i Sveriges militära alliansfria politik? Vi vet genom opinionsundersökningar att medborgarna ger stöd till alliansfriheten och vill ha tillbaka lydelsen ”syftande till neutralitet i krig”. Det är freden som ska försvaras.
Ja, Sveriges medborgare är fredsälskande. Efter ett liv i det militära kan vi intyga att denna fred och landets frihet är medborgarna beredda att försvara. Den allmänna värnplikten stärkte under hela kalla kriget vår demokrati. Sverige behöver snarast en klar inriktning av försvars- och säkerhetspolitiken.
Anmärkning.– Författarna; Arvid Cronenberg, överstelöjtnant, statsvetare och militärhistoriker, Per Blomquist, överste 1 gr., har långvarig erfarenhet av planering av svensk försvarspolitik till skydd för vår säkerhet. Båda är ledamöter av Kungl. Krigsvetenskapsakademien.