Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist sade i en intervju för Sveriges Television, sedan det uppdagats, att den amerikanska underrättelsetjänsten NSA via Danmark avlyssnat, det vill säga spionerat på, bland annat svenska personer och institutioner, att han ville ”ha korten på bordet. Vi betraktar inte detta som avslutat”. Uttalandet fälldes den 31 maj i år.
Inte bara på det neutrala landet Sverige utan även på medlemsstater i Atlantpakten hade NSA spionerat – åren för dessa händelser var 2012–2014. Norges statsminister Erna Solberg, vars land också drabbats, förklarade samma dag som Hultqvist sig vara upprörd och sade, att det inträffade var ”oacceptabelt”.
Flera år tidigare hade framgått, att Tysklands förbundskansler Angela Merkel, sedan hon tillträdde sitt ämbete, kontinuerligt varit utsatt för avlyssning på sin mobiltelefon från amerikanskt officiellt håll.
Så här gör stormakten. Hur beter sig små- och lydstaterna? Å svensk sida har under en och en halv månads tid intet förljudits från regeringskansliet. Har Hultqvist fått några ”kort på bordet”, och vilka? När tystnad har rått under så lång tid, insmyger sig misstanken, att svenska underrättelseorgan har varit införstådda med trafiken, möjligen utan – men kanske också med – regeringens goda minne. Att sådana misstankar uppkommer, är inte bra för tilltron till våra myndigheter.
Att svenska media inte i någon nämnvärd utsträckning har följt upp dessa avslöjanden, som kom från Danmarks Radio, är inte heller särskilt hälsosamt. Föreligger här en konspiration? Vem vet. Troligtvis inte. Upprördheten kvarstår – väl.