Jag lyssnade på stora delar av den utrikespolitiska debatten i riksdagen (12/2) och även på Ekots lördagsintervju (8/2) med försvarsminister Pål Jonson (M) samt andra radioinslag med säkerhetspolitiska experter. Såväl regeringsföreträdare som experter undviker såvitt jag har hört att tala om elefanten i rummet.
För mig är det tydligt att den nuvarande amerikanska regeringen inte verkar vara så förtjust i att låsa sig vid tidigare slutna avtal, utan hellre hanterar varje situation när den uppstår. Detta gäller kanske även Natos artikel 5, som innebär att ett väpnat angrepp mot ett eller flera Natoländer ska betraktas som ett angrepp mot alla. […]
Även minsta tvivel på att USA kommer att uppfylla de åtaganden som stipuleras i Natos säkerhetsgaranti innebär att garantin försvagas. En garanti som inte är fullgod är ingen riktigt garanti, och om det är osäkert om en part kommer att uppfylla ett avtal kommer sannolikt alla andra parter i avtalet att fundera på huruvida de ska hålla sig till avtalet. […]
Låt säga att Ukraina inom kort tvingas till ett dåligt fredsavtal och att Baltikum inom ett par år utsätts för ett väpnat angrepp. Vad talar för att det inte skulle ses som en extrem och oförutsedd situation där gamla regler inte gäller, utan nya snabbt kan etableras?
Försvarsplanera med inställningen att vi kan komma att behöva klara oss själva! Minimera beroendet av andra länder. Dela ingen information i onödan, sådan kan nå oönskade mottagare. Läs artikel