Socialdemokraterna meddelade den 24 augusti på en pressträff att de vill att Sverige levererar JAS Gripen till Ukraina.
Magdalena Andersson gjorde ett förbehåll för att leveranser inte skall ske innan Sverige blivit medlem i Nato. Vidare skall konsekvenserna av att skicka JAS Gripen till Ukraina utredas omedelbart samt en plan tas fram för möjligheterna att kompensera det svenska försvaret för stödet till Ukraina.
Målsättningen med det svenska stödet förklarades vara att Ukraina skall vinna.
”Om vi verkligen vill att Ukraina ska vinna, då måste vi från Sveriges sida vara beredda att bidra med det bästa vi har, och det de verkligen behöver”, sade Morgan Johansson som tillsammans med Peter Hultqvist också deltog på pressträffen.
Även försvarsminister Pål Jonson är öppen för att skicka JAS Gripen-plan till Ukraina, sedan Sverige gått med i Nato.
Enligt Ewa Stenberg på Dagens Nyheter (25/8) skall också Centern och Miljöpartiet stödja förslaget.
Den traditionella svenska linjen vad gäller vapenexport är att inte skicka vapen till länder i krig. Skälet har varit att Sverige inte skall riskera att dras in i en konflikt mellan stormakter.
Vi har på den här sajten argumenterat för att Sverige skall stå kvar vid den politiken också när det gäller vapenleveranser till Ukraina.
Sverige behöver vapnen för sitt eget eftersatta nationella försvar och vi skall undvika att låta oss dras in ett stormaktskrig. Detta gällde våren 2022 då beslut togs om de första vapenleveranserna och är högst relevanta argument även idag.
Ingen kan säga hur kriget i Ukraina kommer att utvecklas, trappas upp och expandera, vilka stater som kan komma att mer eller mindre direkt involveras i det eller när det kan komma att ta slut.
Signalerna att Sverige skall skicka JAS Gripen kan innebära att vi binder oss för en obestämd och oöverblickbar framtid eftersom leveransernas syfte sägs vara att Ukraina skall vinna kriget.
Rysslands angrepp på Ukraina är en grov kränkning av folkrätten och Ukrainas territoriella integritet och en barbarisk aggression. Ukraina har rätt att begära utländskt militärt stöd enligt FN-stadgans artikel 51 om kollektivt självförsvar. Ukrainas folk kämpar ett rättfärdigt krig mot angriparen. Men Sverige är inte skyldigt att stödja landet med vapen. Vi kan som vi gjort vid ett flertal tillfällen under kalla kriget ge stöd i form av fältsjukhus, annat humanitärt stöd samt politiskt och ekonomiskt stöd.
Den hållningen grundades på politiken att vi skall undvika att bli krigförande på ena sidan i en stormaktskonflikt som vi för övrigt inte har något som helst inflytande över. Den hållningen är alltjämt riktig.
Socialdemokraterna och regeringen vill nu koppla JAS Gripen-leveranser till att vi har blivit medlemmar i Nato. Men ett medlemskap i Nato skall inte påverka Sveriges grundläggande försvars-och säkerhetspolitiska inriktning att i alla lägen sträva efter att hålla oss utanför krig.
Sveriges självbestämmanderätt kvarstår vid ett Nato-medlemskap och måste utövas så att det yttersta syftet med försvars- och säkerhetspolitiken uppnås, nämligen att undvika att vårt land dras in i krig. Vad skulle annars ett Nato-medlemskap vara till för?
Sverige bör och kan lämna väsentliga bidrag till Ukrainas återställande så snart förutsättningar därför föreligger.