Hemvärnsförbanden är utformade för att kunna verka vid ett väpnat angrepp. Hemvärnsförbandens huvuduppgifter är främst att skydda, bevaka och ytövervaka områden och objekt. De är viktiga för att upprätthålla militär närvaro i hela Sverige, samt utgör en stor och viktig del av markstridskrafterna. Med sin höga tillgänglighet, numerär och geografiska spridning är hemvärnsbataljonerna av central betydelse för försvaret av det svenska territoriet. De är också betydelsefulla för skyddet av flyg- och marinstridskrafternas basområden och kritisk infrastruktur samt viktigare skydds-objekt. Hemvärnsförbanden, med sin höga beredskap, bidrar till att skapa tröskeleffekt för försvaret av Sverige. Hemvärnsförbanden ska kunna verka med huvuddelen inom ett dygn samt med mindre delar inom några timmar. Hemvärnsförbanden ska vara bemannande, utrustade och samövade för att lösa sina uppgifter. I fredstid ska förbandet övas och tränas för att upprätthålla rätt krav på tillgänglighet i fred och förmåga att inta höjd beredskap. Alla hemvärnsförband har uppgifter i fred, vid höjd beredskap och i krig. Hemvärnsförbanden ska vara intraoperabla med övriga insatsorganisationen genom bland annat kompatibla sambands- och ledningssystem. Stabsarbetsmetoder, stabsarbetsstöd, signalering och övriga format ska följa, de inom Försvarsmakten fastställda kraven. Särskilda hemvärnsfunktionsförband ska kunna lösa uppgifter som regionala- eller riksresurser. Dessa funktionsenheter kan till exempel vara CBRN-, granatkastare-, trafik-, underrättelse- och fältarbetsförband. Läs handboken
NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
