Sveriges ansökan till den stora militäralliansen Nato kan rätteligen kallas både märklig och historisk, eftersom Sverige i stort sett har varit alliansfritt sedan 1810-talet.
Under hela det oroliga 1800-talet plågades Europa av otaliga krig och militära allianser. Tysklands enandeprocess ledde även till att vårt grannland Danmark tvingades avstå områden till Tyskland efter krig. Frankrike förlorade ett stort krig mot Tyskland, varpå stora franska områden annekterades av Tyskland. Krimkriget rasade under åren 1853-56. Men lilla Sverige stod vid sidan av konflikterna och var alliansfritt. […]
1956 kuvade sovjetiska styrkor den ungerska revolten. Och år 1968 invaderade den Sovjetledda Warszawapakten Tjeckoslovakien, varifrån mina föräldrar flydde och hamnade i Sverige. Kalla kriget var riktigt kallt och svenskarna var med all rätt mycket rädda för Ivan i öster. Men lilla Sverige höll sig alliansfritt.
Man måste tycka att året 2022 måste vara väldigt speciellt i Sveriges historia eftersom det är året då Sverige anser att nu är det faktiskt ett så akut läge att en officiell Nato-ansökan skickas. Om man blickar historiskt så måste det vara ett mycket akut läge, säkert värre än de två världskrigen. Ingen av de tidigare händelserna i Sveriges närområde de senaste 210 åren har ju lyckats bryta Sveriges alliansfrihet. […]
Man ska absolut inte trivialisera Rysslands invasion av Ukraina, men om man blickar historiskt så har man faktiskt inget annat val än att erkänna att det inte är jämförbart med många av de andra stora konflikter, incidenter och krig runt Sveriges närområde de senaste 210 åren. Dessutom är Rysslands militära kraft inte ens i närheten av det forna Sovjet och Warszawapakten, eller Nazityskland för den delen.
Är Sveriges plötsliga Nato-ansökan en överreaktion? Eller är den rätta frågan egentligen: varför sökte inte Sverige militära allianser redan under kalla kriget eller under de två världskrigen eller de andra stora krigen och konflikterna? Läs artikel