Utställningen ”Humanitet – konstens kraft i svåra tider” på Sven Harrys konsthall i Stockholm visar en enastående samling verk av fyra svenska konstnärer, Sven Erixson (X-et), Albin Amelin, Vera Nilsson och Bror Hjorth, från 30- och 40-talet.
Temat Humanitet syftar på konstnärernas ställningstagande mot kriget och den framväxande fascismen och nazismen.
Utställningen har fått sitt namn av den 1933 utgivna grafiska mappen Humanitet som togs fram på initiativ av X-et och Amelin.
I en text till utställningen skriver Sven-Harry och Dragana Kusoffsky Maksimovic att mappen var ett direkt svar på nazisternas maktövertagande i Tyskland. Trots en liten upplaga utgjorde den en del av det mobiliserande motståndet mot vad som höll på att hända i Sverige och Europa.
Konstnärerna har kallats expressionister, och deras konst kännetecknas av kraftigt uttrycksfulla bilder, ofta i starka färger.
Här finns de kända målningarna av X-et med sådana som ”Tidsbild” (1937) där människor står och läser depeschkontorens löpsedlar i gången under Slussen, ”Vi på muren”, en målning av bondeslakten utanför Visbys murar som han gjorde inspirerad under beredskapstjänsten på Gotland (här överförd till vävnad av Barbro Nilsson). Man måste också nämna den gripande målningen av krigets namnlösa offer i verket ”Förbannad vare du som icke förbannar kriget” från 1944.
Här visas Amelins uttrycksfulla bilder av arbetare och interiörer från arbetarkaféer samt skakande indignationsverk som ”Arkebuseringen” (1937), om skotten i Ådalen. Amelin såg liksom de övriga tidigt nazisternas raspolitik och övergreppen. En målning som ”Rashygien” från 1935 visar mördandet.
Vera Nilssons tavlor återger oftast kvinnor och barn som kanske mer än andra får känna av krigets fasor. En tidig från 1920–22 har titeln ”Gata i Malaga” och föreställer föräldralösa småflickor som måste dansa på gatorna för överlevnaden. Paulina Sokolow skriver i sin katalogtext:
”Den kompromisslösa medkänslan som väller ut ur Gata i Malaga är ett bärande tema i Vera Nilssons långa och rika konstnärskap. Stilmässigt en alldeles egen variant av expressionism i en het och levande färgskala med en särskild känsla för barns själsliv och utsatthet.”
Bror Hjort slutligen är en gigant i svensk modern konsthistoria. Redan i ingången till utställningen får vi syn på en staty över Mahatma Gandhi från 1936, utförd som så ofta av honom i grovt hugget trä. Kanske har Hjort inspirerats av bilder av Gandhi när han på 30-talet ledde den stora saltmarschen som protest mot britternas nyinförda saltskatt som direkt drabbade de allra fattigaste.
Dopfunten ”Visdomens brunn” från 1933 är nästan en programförklaring av Hjorth. Fyra figurer pryder funtens sidor, nämligen Jesus, Chaplin, Gandhi och Nietzsche. Den var så chockerande för samtiden att verket refuserades.
Hela den grafiska mappen Humanitet med sina 17 blad från olika samtida svenska konstnärer visas med beskrivande text.
När man ser en utställning som den här frågar man sig vad svenska konstnärer gör idag. Stormaktskrigen har pågått sedan andra världskriget, men särskilt de senaste trettio åren har krigen rasat oförminskat, och även Sverige har deltagit under ledning av stormakter i Afghanistan, Irak, Libyen och Mali. Just nu kämpar Ukrainas folk för sin överlevnad mot Rysslands aggression.
De fyra konstnärerna på Sven Harrys visar att stor konst kan skapas samtidigt med världshändelserna. Någon ursäkt att vänta i decennier för att händelserna ligger för nära i tiden eller att man måste få perspektiv, som det brukar heta, finns inte. Det är bara en ursäkt för att slippa ta ställning.