Vi ställde sju frågor till kommendör Mikko Sistonen från Huvudstabens utbildningsavdelning.
Hur förändras vardagen för beväringar i och med Natomedlemskapet?
– Vardagen förändras hemskt lite. Grunden för beväringstjänsten fortsätter som förr, säger Sistonen.
– Det som händer runt omkring kan visserligen kännas spännande. Under det senaste året har vi haft märkbart fler övningar med internationella partner, som nu blivit våra allierade. Det har gett färg till beväringstjänsten. Men i övrigt övar vi helt samma saker som tidigare.
Hur är det med skolbänksundervisningen för beväringarna, förändras den?
– Här sker kanske den största förändringen. Vi undervisar i vad Finlands säkerhetspolitiska läge betyder för Finland och dess försvarsmakt. Det perspektivet förändras. Från att ha varit alliansfritt i årtionden är vi nu med i en försvarsallians. […]
Hur går det för dom som är skeptiska mot Natomedlemskapet? Om man vill försvara Finland med vapen i hand, men inte ha något att göra med Nato, är det möjligt?
– Naturligtvis. Jag vill inte förminska sådana känslor, men jag råder att inte tänka för mycket på det. Beväringstjänstens huvuduppgift är fortsättningsvis att försvara Finland.
Man kan alltså göra sin beväringstjänst utan att på något sätt behöva avlägga trohetsed eller uttrycka någon solidaritetsyttring till Nato?
– Exakt just så. Beväringstjänsten är en nationell angelägenhet och faneden svärs till det nationella försvaret. Finska staten förbinder sig till att fylla Natos krav, till exempel att ge stöd till de allierade. Men den enskilde värnpliktiges uppgift är att lära sig att försvara sitt eget land. Läs artikel