Om några veckor skall riksdagen ta ställning till fortsatt svensk trupp i Afghanistan. Målen att stärka den afghanska armén, öka kvinnors rättigheter samt bygga förmågan för det egna nationella försvaret har inga utsikter att uppfyllas, skriver Lars-Gunnar Liljestrand.
Som tidigare år saknas folkrättsligt stöd för de svenska militära insatserna i Afghanistan. Hänvisning till inbjudan från regeringen i Kabul legaliserar inte närvaron av de utländska trupperna. En regering som inte har kontroll över territoriet saknar rätt att ta hjälp av utländsk militär i en inbördes konflikt. Inget mandat finns heller från FN:s säkerhetsråd.
I regeringens proposition anges målen att stärka den afghanska armén, öka kvinnors rättigheter samt bygga förmågan för det egna nationella försvaret. Inget av målen har någon utsikt att uppfyllas. Efter 16 år med amerikanska och Nato-ledda styrkor (som mest 130 000) står den afghanska armén längre från att upprätthålla säkerheten än någonsin sedan 2001. Nära hälften av Afghanistans territorium kontrolleras av talibanerna. Kvinnornas ställning har snarast förvärrats av kriget. Två tredjedelar av alla civila offer är kvinnor och barn säger FN:s sändebud för mänskliga rättigheter i Afghanistan. Regeringens egen utredare Tone Tingsgård konstaterade också i sin utredning om kriget att målen att förbättra kvinnors ställning inte alls uppnåtts. Läs artikel