Svenska Dagbladets ledarsida har en avdelning på sin webb kallad Säkerhetsrådet. Den sprider stor osäkerhet. Ibland vet man inte om det är på skämt eller på allvar.
Nyligen skrev Erik Thyselius där om Tysklands utrikespolitik . Han utges för att vara expert, eftersom han har gjort ett examensarbete om Tyskland och eurokrisen. Svenska Dagbladets ledarsida vimlar av experter.
Thyselius är missnöjd med Tysklands utrikespolitik under Angela Merkel. Han gillar inte att landets utrikesminister åker till Moskva och träffar regeringsföreträdare där och han anser det fel när denne kräver att både Moskva och Kiev ska hålla sig till den senaste Minsköverenskommelsen: det är nämligen alltid ens fel att två grälar.
Särskilt upprörd blir han när Bayerns konservative ministerpresident (han kallar honom ”delstatspresident”) avlägger ett andra ”statsbesök” (möjligen ett officiellt, kanske inofficiellt besök) för året i Moskva, med en tysk näringslivsdelegation ”i släptåg”. Förbundsregeringen har nonchalerat detta uppträdande, menar Thyselius, som klandrar bayraren för att han har velat lätta på sanktionerna mot Ryssland.
Det senare kan man tycka vad man vill om. Ingen vet när Ryssland kommer att straffriförklaras. Thyselius anser att man måste markera kraftfullt ”mot politiker som tror sig kunna ingå pakter med djävulen med hedern i behåll”. Vad ska vi med politiker som menar att man aldrig kan göra det? Dagens Nyheter avskaffade helvetet i början av 1900-talet, men det hjälpte inte.
En poäng har dock Thyselius, när han utgjuter sig över ”det tyska politiska etablissemanget [som inte] inser vilken typ av människa Vladimir Putin egentligen är”, och det är att de europeiska staterna faktiskt följer olika utrikespolitiska agendor. Det finns ingen EU-standard inom utrikespolitiken. Och eftersom utrikespolitik och säkerhetspolitik är intimt sammantvinnade, kan det inte heller finnas någon EU-standard på säkerhetspolitikens område. Det finns tvärtom ett betydande handlingsutrymme.
Detta har vi sedan länge belagt på denna sajt. Solidaritetsklausuler har ideologisk men ingen bindande realpolitisk verkan. Tysklands hållning visavis Ryssland skiljer från Sveriges men har betydande likheter med Finlands. Alla tre är EU-länder.
Det är mycket viktigt för länder, stora som små, att slå vakt om sitt oberoende i det utrikespolitiska handlandet. Att de inte traskar patrull bidrar till att det blir färre låsningar i mellanstatligt umgänge.