Norska ledare vill inte att landet dras in i en konflikt mellan de två största kärnvapenmakterna, USA och Ryssland, uppe i norr.
Budskapet framfördes av Norges statsminister Jonas Gahr Støre på High North Dialogue-konferensen den 19 april:
“Detta är inte en bilateral konflikt mellan länderna i norr och Ryssland. Den härrör från konflikten med Ukraina. Norge har haft fred med Ryssland i 1000 år. Och vi kommer att hålla en förutsägbar, ansvarsfull och fast linje även på lång sikt och under svåra tider.”
Bakgrunden till oron är de ökade spänningarna kring Arktis och Nordkalotten där stormakterna fortsätter att upprusta.
För både USA och Ryssland handlar det om att säkra sina baser och strategiska kärnvapen. Ryssland har huvuddelen av sina kärnvapen i baserna på Kolahalvön och USA har tillskansat sig närmast suveränitet över fyra baser i Norge.
För Ryssland gäller det att kunna föra sina kärnvapenbestyckade atomubåtar ut från Barents hav och ut i Nordatlanten, och för USA gäller det att svara på detta med egna baser på Nordkalotten och med uppbyggnad av sin ”Second Fleet” som har till huvuduppgift att säkra USA:s intressen i Arktis.
Hela den ryska militära infrastrukturen i norr skall uppgraderas så att baser kan ta emot alla typer av flyg även långdistansbombplan. (Forsvarets Forum den 18 april).
I Norge finns det kritiska röster mot den nya baspolitiken som ger stort spelrum åt USA. Asle Toje som är utrikespolitisk analytiker och vice ordförande i Nobelkommittén menar att den gamla atompolitiken som Norge byggde på under kalla kriget är en saga blott:
”Vi hadde absolutte linjer om at det ikke var lov til å ha med seg atomvåpen til Norge – og at det ikke skulle være utenlandske baser på norskt territorium.”
Idag är det är ett känt faktum att Norge inte har någon kontroll över om kärnvapen förs in i landet. Då gäller det att inte låtsas om när USA för in flyg och örlogsfartyg på norskt territorium eftersom man ändå inte får något klart svar om sådana vapen finns ombord. «Don’t ask, don’t tell», har blivit hållningen hos norska myndigheter enligt Toje.
Båda stormakterna har de senaste åren tagit fram nya doktriner för sina strategier för Arktis och Nordkalotten, vilket vi kommenterat tidigare. USA:s doktrin pekar ut Ryssland som fienden i regionen och Ryssland har svarat med att peka ut USA och Nato som fienden.
Detta har oroat inte bara Norge utan även de övriga nordiska länderna. Till och med den ytterligt USA-anpassliga förra norska regeringen Solberg godtog inte vad som helst; enligt försvarsanalytikern Tormod Heier medgav den fyra baser då USA krävde 20 i Norge. (tv2.no)
Risken finns för ytterligare upptrappning av spänningarna, då sjötransporter öppnas längs Rysslands arktiska kust i takt med att isen smälter. Här har Kina och även Indien visat intresse att få inflytande och för Kinas del bygga ut den nya sidenvägen (Belt and Road Initiative).
Det tidigare så framgångsrika Arktiska rådet som var inriktat på civila insatser som miljö, räddningstjänster med mera har inte fungerat sedan Ryssland inledde Ukrainakriget och övriga sju arktiska stater bojkottade Rysslands ordförandeskap. Nu söker Norge sätt att åter få igång rådet, då man skall ta över som ordförande i maj, även om det då är för tidigt att låta Ryssland komma med.
Det finns en uttalad ambition från norskt håll att inte öka spänningarna.
Den militära kraftmätningen mellan stormakterna uppe i norr gäller inte minst kärnvapenstrategiska frågor.
I Arktis finns det en potentiell konflikt mellan stormakterna och i den dragkampen skall inte Sverige delta.
Norges Natostyrkor ligger under det amerikanska kommandot i Norfolk, Virginia, och trycket är starkt på Norge att följa USA:s politik för Arktis, som bygger på upprustning och konfrontation och inte ger nämnvärt utrymme för avspänning. Det har spekulerats om också Sverige och Finland skall underställas Natokommandot i Norfolk.
Från svensk sida borde statsledningen föra en politik som inte drar oss med i en möjlig konflikt kring Arktis. Ett deltagande med JAS-plan i den stora arktiska militära övningarna Cold Response , Arctic Challenge Exercise och Trident Juncture kan inte liggai Sveriges intresse; se kommentar tidigare till dessa övningar.
Tillsammans med Norge, Danmark och Finland har Sverige ett genuint intresse av att Arktis åter blir ett lågspänningsområde i enlighet med den tidigare devisen som gällt efter kalla kriget: ”High North – Low Tension”. Detta är en riktig hållning men ingen okontroversiell riktlinje i ett läge, där även Sverige inom överblickbar tid kan förväntas bli medlem av Nato, och där envar av Sverige, Danmark och Finland i likhet med Norge är inställt på att träffa synnerligen långtgående militära samarbetsavtal med USA.