Ett närmande till Nato nu skulle inte göra oss säkrare, skriver Expressens och Dagens Nyheters före detta politiska redaktör Niklas Ekdal (Dagens Nyheter 4/3). Han vet att han skriver i motvind, precis som han anser att den svenska regeringen argumenterar, när den säger nej till svenskt Nato-medlemskap.
Nato-kören är stark nu; de självständiga stämmorna har blivit allt färre.
Det går inte att utesluta, att man håller på att ”tala sig samman”, som det brukar heta, när ”svåra” beslut ska tas. Och opinionsbildarna hakar på. Några ror frenetiskt vid årorna, andra driver lättsinnigt med.
Men det är ett par aspekter som inte hörs så bra i den orkestrerade debatten: En svensk medlemsansökan i rådande säkerhetspolitiska läge skulle inte kunna tolkas på annat sätt än att vår politik styrs av andras agerande, alltså att vi faller undan för en upplevd press på oss. Och ett svenskt medlemskap skulle definitivt öka risken för – och kunna motivera – ett ryskt angrepp på Sverige, också innan ett svenskt medlemskap är på plats, vilket skulle komma att ta tid.
Viktiga beslut om vår säkerhet bör inte få stressas fram eller styras av konjunkturer. Sveriges uppgift, där landet ligger, borde istället vara att dämpa spänningarna mellan fientliga läger, inte att ansluta sig till ett av dem utan – mycket viktigt – att tänka långsiktigt.
Det negativa symbolvärdet av att låta skrämma sig in i en militärallians skulle vara en avhållande faktor för våra beslutsfattare.