Den 28 juni genomförde USA flygattacker mot två mål i Syrien och ett mål i Irak.
Den amerikanska regeringen hävdade att attackerna var ett svar på tidigare drönarattacker mot USA-baser i Irak. Utrikesminister Antony Blinken förklarade samma dag att de amerikanska anfallen var ”självförsvar”. Vidare sade Blinken att anfallen var förebyggande för att hindra attacker mot egna baser i framtiden.
USA:s hänvisning till självförsvar är inte hållbar av flera skäl.
Rätten till självförsvar gäller mellan stater och gäller som ett direkt svar på ett väpnat angrepp.
I det här fallet handlar det om shiamuslimska milisgrupper som uppenbarligen agerar mer eller mindre självständigt. Vidare kom USA:s attack inte som ett direkt svar på att man själv blivit attackerad. Blinkens motivering om preventivt självförsvar i efterhand saknar stöd i folkrätten som inte innehåller rätt till preventivkrig.
Varken Irak eller Syrien har, efter som framkommit, stött milisgrupperna. Folkrätten medger att ett land kan göras ansvarigt för terroristhandlingar på annan stats territorium om man aktivt stött eller skickat terrorister för att genomföra sådana attacker.
Av det vi känner till har ingen av dessa förutsättningar funnits och kunnat utgöra grund för USA:s anfall.
Attackerna från båda sidor utgör en upptrappning av spänningarna i regionen. De har sin grund i konflikten mellan USA och Iran som sköt fart då amerikanska drönare dödade den iranske generalen Qasem Soleimani och den irakiske befälhavaren för de shiitiska miliserna i Irak Abu Mahdi alMuhandis den 2 januari 2020.
Iraks regering har vid flera tillfällen varnat för att USA kan göra Irak till en språngbräda för attacker mot Iran. Det irakiska parlamentet har också uttalat sig för att USA:s styrkor skall lämna landet.
Efter den 28 juni fördömde Irak USA:s anfall som ”flagranta” (”blatant”) övergrepp som kränkt Iraks territoriella suveränitet och internationella konventioner.
Premiärminister Mustafa al-Kadhimi förklarade att man skulle granska alla legala möjligheter för att förhindra sådana anfall i framtiden.
Också Syriens utrikesminister kallade de amerikanska anfallen uppenbara brott mot Syriens och Iraks territoriella integritet.
Även om det är USA som genomfört anfallen agerar man som en del av koalitionen Operation Inherent Resolve (OIR) där också Sverige är med.
OIR är i Irak på inbjudan av regeringen i Bagdad för att bekämpa IS och al Qaeda. Redan från starten 2014 har dock USA under OIR-flagg angripit mål även i Syrien i strid mot folkrätten då ingen inbjudan föreligger från den syriska regeringen.
Övriga stater som ingår i OIR har mycket litet att säga till om utan blir med eller mot sin vilja medansvariga för USA:s krig i regionen.
I mars i år anföll USA mål i Syrien, åter med hänvisning till påstådda attacker från miliser mot amerikanska baser i Irak.
USA uppgav då att man genomfört attackerna efter konsultationer med övriga medlemmar i koalitionen OIR, något som väckte högljudda protester i Norge från bland andra partiet Rødt, vars ledare Bjørnar Moxnes uttalade:
”Det er helt uholdbart at USA påberoper seg konsultasjoner med koalisjonspartnere og dermed tar Norge til inntekt for amerikanske angrep uten FN-mandat, noe som undergraver folkeretten. (Forsvarets Forum 11/3)
Den norske försvarsministern Frank Bakke-Jensen svarade Moxnes att regeringen blivit informerad först den 25 februari, det vill säga samma dag som angreppet genomfördes,
Den norska reaktionen var förståelig, då den amerikanska attacken utgick från flyg- och drönarbasen Ain al-Asad i västra Irak, som vaktas av omkring 30 norska soldater
Från svenska regeringen kom ingen reaktion på det amerikanska uttalandet om konsultationer, vare sig dementi eller bekräftelse. Inte heller nu efter de nya amerikanska attackerna har svenska regeringen gjort något uttalande. Ändå kan konflikten mycket väl komma att direkt beröra den svenska styrkan i Irak. (Se även kommentar tidigare om svenska styrkan i Irak på den här sajten.)
Efter attacken som dödade Qasem och al Muhandis angreps flera amerikanska baser i Irak, bland andra Taji-basen som vaktas av svenska soldater.
Det mesta om den svenska insatsen i Irak är sekretessbelagt, medan man i Norge kan föra en mer öppen debatt.
Bara fyra dagar före USA:s anfall mot baser i Irak och Syrien förklarade chefen för den norska styrkan på basen Ain al-Asad att man i genomsnitt blir angripen med raketvapen två gånger i månaden. (Forsvarets Forum 24/6)
Svenska regeringen har från starten 2014 uttalat stöd för de folkrättsstridiga OIR-attackerna mot Syrien och ensidigt tagit ställning mot regeringen i Damaskus, bland annat genom att styra biståndet till oppositionen och genom att backa upp kurdiska separatister i norr som också är allierade med USA.
Senast var utrikesminister Ann Linde i samtal med den och skickade en Tweet den 1 juli:
”Möte med Bedran Cia Kurd från självstyret AANES, i nordöstra Syrien. Samtal om det politiska läget i regionen och om deras insatser mot Daeshs terror.”
Regeringen gör sig här skyldig till inblandning i Syriens inre angelägenheter, och Sverige kommer att framstå som lierad med USA och medverkande i en farlig, spänningshöjande politik i regionen.
Vi har inga nationella intressen att försvara vare sig i Syrien eller i Irak och det ligger inte i vårt intresse att medverka i en politik som bryter mot folkrätten både vad gäller förbudet att påverka ett annat lands inre förhållanden och vad gäller våldsförbudet.
Riksdagen bör säga nej till fortsatt svensk trupp i Irak när det nuvarande mandatet går ut vid årsskiftet.