Vi publicerar här en krönika av Thage G Peterson i tidskriften Hemvärnet 3/2001 som har mycket relevans idag 15 år senare.
När jag kom till försvarsdepartementet i oktober 1994 mötte jag inställningen att försvarets frivilligorganisationer tillhörde det förflutna. Efter ett par veckor i försvarsministerns paradrum fick jag en arbetspromemoria i min hand om att frivilligorganisationerna skulle sättas på en ordentlig svältkur. Hård och brutal, så att hemvärnsmän och lottor därefter kunde dö sotdöden. I en värld med JAS, YS 2000, Bamse, missiler och robotar finns det ingen plats för ”sega gubbar och kärringar”, ansågs det. Jag stoppade ”Operation avveckla frivilligorganisationerna”. Jag gick i motsatt riktning. Inga besparingar gjordes på dessa organisationer. De fick fribrev. Jag mötte mycket spott och spe för mitt ställningstagande. ”Hemvärnet och lottorna kan inte försvara Sverige!”, sa de som kunde se in i framtiden…
Sveriges säkerhet skulle inte gagnas om Natos gräns flyttades närmare Ryssland. Jag kan inte förstå varför vi ska medverka till att skapa nya konfliktrisker och ny osäkerhet. Nato är med sin oförändrade kärnverksamhet inriktat på att möta ett framtida hot från Ryssland, även om man idag samarbetar med Ryssland om civila uppgifter…
Jag hade velat se ytterligare några år av demokratisk utveckling och mognad både i Ryssland och i de nya demokratierna i det forna Östeuropa, innan ytterligare besparingar hade gjorts på den svenska försvarsbudgeten. Det tar lång tid och kostar mycket pengar att bygga nytt. Tyvärr inser inte alla det! Läs krönikan