Att gå med i Nato handlar om att definitivt och slutgiltigt byta identitet som svensk. Men först ska existerande medlemmar nu avgöra om Sverige och Finland faktiskt gör världen säkrare – och det kan bero på hur Ryssland reagerar. […]
Nu fylls amerikanska tidningar och militärtidskrifter av kurrande förtjusning över allt som Sverige och Finland ska bidra med till Nato. Stridspiloter som kan flyga i snöstorm och landa på is. Kamouflage-målade stridsberedda kvinnor på Gotland. Äntligen ska det nordiska hålet pluggas igen, och Nato-kartan bli komplett. Där Sverige och Finland kommer som ett paket, med presentsnöre runt.
Men det är två mycket olika nationella psyken som ska inlemmas i klubben. För Finland var en påtvingad variant av neutralitet nödvändig, genomsyrad av det ständigt närvarande hotet från öst. Det är därför de har nästan 300 000 soldater och en stark majoritet för att gå med i Nato. […]
En utökning av Nato just nu kan också ses som en provokation i stil med när forna Sovjet-stater togs in. Putin har länge anfört att det var ett svek från västmakterna, och något han vill fortsatt förhindra. Antalet medlemsländer har fördubblats sedan andra världskriget, och just Ukrainas strävan mot Nato fick ju effekt. Hur Putin nu reagerar på att få en dubbelt så lång gräns mot Nato – kanske med amerikanska baser i Norden så småningom – vet vi alltså inte än.[…]
Ibland hör jag missuppfattningen att säkerhetspolitik helt ska överlämnas till ”experter”. Att det är för svårt för vanliga medborgare att ens ta ställning till. Men det är fel.
För sanningen är att det är ingen som vet vad som kommer hända med Nato. Och kriget i Ukraina. Huruvida den amerikanska kongressens har fortsatt intresse av att finansiera Kiev. Vem som blir nästa amerikanska president. Eller vad Putin har för planer för Sverige. (Om han har några.) Det kan ingen fakta-religion eller expert svara på.
Det blir därför ett politiskt och känslomässigt beslut som tas av svenska regeringen om Nato. Så måste det vara ibland. Det är en chansning, som mycket annat.
Som tänkande medborgare i ett demokratiskt land som har lyckats hålla sig utanför krig länge kan det ändå vara värt att påminna sig om att ingen annan vet bättre, eller sitter på alla svaren. Hur högljutt många än pekar med hela handen och säger att det inte finns några alternativ, att det är bråttom och att det förresten redan är avgjort.
För det är aldrig färdigt innan det är färdigt. Läs artikel