Det tog bara ett halvt andetag efter IS reträtt till att kurderna – som bekämpat IS i flera år – själva blev de som ska fördrivas. Nu bombar Turkiet kurder med amerikanska stridsplan, och kurder försvarar sig med amerikanska vapen. Europa och Nato ser tyst och oroligt på…
Kurderna å sin sida, får återigen se sig offrade för USA:s större utrikespolitiska intressen. Precis som de syriska rebeller som från början fick stöd och vapen av CIA, bara för att en dag finna att ingen svarade i telefon när de ringde, och att de var helt lämnade åt sitt öde. Kurderna får nu i samma anda en bekräftelse på att de är användbara när det gäller, men att de inte särskilt viktiga för någon av de större spelarna i Mellanöstern.
USA står sig självt närmast, och det som är viktigare att bevara är USA:s relation till Turkiet, som är en strategiskt placerad allierad för allt amerikaner vill göra i hela Mellanöstern. En amerikansk flygbas i sydöstra Turkiet är värd mer än alla kurder i världen. USA är livsfarligt att ha som allierad för minoriteter, eftersom tyngre intressen förr eller senare gör sig påminda…
Att slänga ut Turkiet ur Nato – vilket flera amerikanska senatorer har önskat – går inte heller att göra i en handvändning, eftersom Putin väntar med öppna armar och gnuggar händer inför precis en sån utveckling hemma i Moskva. Därifrån kom inte heller mer än en mycket svag protest mot att Turkiet gav sig in i Syrien. Det förefaller mer troligt att ryssarna, som inte har något intresse av kurder, har gett sitt tysta godkännande.Nato:s vice generalsekreterare fick i samma anda ur sig ett svagt uttalande i veckan som mumlade om att det vore bra om Turkiet kunde uppträda ”balanserat”. Därmed duckar alltså både försvarspakten och USA inför det faktum att en Nato-medlem ger sig in i Syrien på eget bevåg, på obestämd tid och för egna intressen. Läs artikel