År 2010 följde jag under några månader en grupp svenska soldater i Afghanistan, ett unikt projekt eftersom jag inte hade några hämmande restriktioner utan kunde följa soldaterna ut på uppdrag, in i strider. Detta resulterade i boken ”Krigare”, den första ingående skildringen av vad svenska soldater egentligen gjorde på plats.
Men om den föreslagna lagändringen om utlandsspioneri som även omfattar journalister skulle klubbas igenom, lär det vara slut på sådana projekt. Det står klart efter att ha läst utredningens betänkande (SOU 2017:70) om förändringen av spionerilagen, som det varit märkligt tyst om. Man vill alltså kriminalisera att känsliga uppgifter som Sveriges internationella samarbeten om fred och säkerhet sprids. Gott så, nuvarande lagstiftning räcker inte till och när till och med en generaldirektör ger bort försvarshemligheter kan det sannerligen behövas en uppstramning när det gäller säkerheten…
Vad innebär det i praktiken? Att en reporter som följer svensk trupp i strid inte kan rapportera om en annan nation av misstag dödar civilbefolkning? Att det blir straffbart att avslöja detaljer om Sveriges samarbete med Nato eller valfritt land? Att det blir omöjligt att publicera hemliga uppgifter om korruption inom FN? Att en ansvarig utgivare kan åtalas om ett land drar sig ur förhandlingar på grund av att känsliga uppgifter publicerats? Läs artikel