Utrikesminister Ann Linde har protesterat mot president Donald Trump som nyligen angrep Sverige för att tillämpa en flockimmunitetsstrategi i bekämpandet av coronafarsoten. Linde menar att detta inte stämmer. Sverige lider stort, sade Trump. Sverige har visst infört skarpa restriktioner, svarar Linde. Det är obegripligt att Linde spelar Trumps spel. Vad har hon och Sverige att vinna på det?
Sveriges regering – åtminstone delar av den – har satt sig i knäet på myndigheter som anser att vårt land är utsatt för desinformationskampanjer. Det är mycket möjligt att myndigheterna har rätt, men ibland har de faktiskt fel, som i fallet med energi- och digitaliseringsminister Anders Ygemans utspel om att främmande makt hade utsatt honom för nätattacker i arbetet med utbyggnaden av 5G-nätet. Det var givetvis Ryssland som hade attackerat, enligt Ygeman.
Men det där stämde alltså inte. Det var ungefär lika lögnaktigt som Trumps påhopp på Sverige. Vilken anledning Ygeman hade att gå ut med ett sådant ostyrkt påstående undandrar sig vårt bedömande. Vad vi kan bedöma är lämpligheten att göra såsom Ygeman och Linde – två av regeringens främsta statsråd – har valt att göra.
Ygeman har, liksom Linde, missuppfattat sin roll som regeringsmedlemmar. Det finns i bägge fallen stor journalistisk kompetens i vårt land, som kan ta hand om beskyllningar mot Sverige från annat land och misstänksamhet från Sverige mot tredje land. När det senare skedde visade det sig hur litet Ygeman hade på fötter. Linde hade lämpligen kunnat avvakta utgången av corobekämpningen i Sverige. Låt sakkunskapen tala!
Den senare borde, under en lång politrukkarriär, ha lärt sig att det är bäst att tiga när någon hoppar på en – och framförallt när någon hoppar på vårt land. Man vinner ingenting med att hojta. Sverige har diplomater i Moskva och Washington. Det är deras uppgift att på lämpligt sätt framföra Sveriges uppfattningar i frågor som rör våra länders relationer med varandra. Istället blåser Linde upp Trumps Sverigekommentarer.
Oklokt och opåkallat.