En konvention om globalt förbud mot kärnvapen antogs den 7 juli 2017 vid en FN-konferens i New York med 122 röster mot en (Holland) och en nedlagd (Singapore).
Konventionen skall ratificeras av staterna innan den träder ikraft, och den blir lagligen bindande då minst 50 stater har skrivit under. De nio kärnvapenstaterna liksom de flesta Nato-medlemmarna bojkottade konferensen. En talesperson för FN:s generalsekreterare framförde förhoppningen om att konventionen skall leda till en dialog och förnyat internationellt samarbete för kärnvapennedrustning. Kommentaren belyser den inneboende svagheten i uppgörelsen.
Den utgör ett nytt försök att få fart på förhandlingarna om nedrustning som har legat nere under flera år. Sedan 1970 finns icke-spridningsavtalet, vilket 191 länder har skrivit under. Där förbinder sig icke-kärnvapenstater att inte skaffa sådana vapen, medan fem kärnvapenstater (USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike) förklarar att man har för avsikt att rusta ned. Icke-spridningsavtalet har fungerat vad gäller icke-kärnvapenstater som skrivit under. De har inte skaffat kärnvapen. De fem kärnvapenstaterna har däremot inte visat någon större vilja att följa avtalets intention att nedrusta, och idag genomför både USA och Ryssland en kraftig upprustning av sina kärnvapenarsenaler (se kommentar på denna sajt).
Nordkoreas kärnvapenprov har fått stark kritik från många håll, främst från USA. Nordkorea lämnade 2003 icke-spridningsavtalet och har inte begått något brott mot FN-stadgans våldsförbud med sina vapenprov, men har brutit mot av säkerhetsrådet beslutade resolutioner. Sanktionerna mot landet måste ses främst som en del i stormaktspolitiken.
Inte heller har Iran (som skrev under redan 1970) brutit mot icke-spridningsavtalet, vilket även övervakningsorganet IAEA bekräftat. Sanktionerna mot Iran var mest ett utslag av den politiska konflikten mellan Iran och Väst.
Indien och Pakistan är kärnvapenstater som inte har skrivit under avtalet, och med största sannolikhet har även Israel kärnvapen.
Historien visar hur svårt det är att få stormakter att rusta ned sina kärnvapen och hur kärnvapenfrågan istället används av stormakter för sanktioner mot mindre stater men också som ett internationellt maktmedel.
Men även mot den bakgrunden är det ett framsteg att en överenskommelse nu träffats om att förbjuda kärnvapen. Utrikesminister Margot Wallström är försiktig i sin värdering:
”I stället för nedrustning ser vi hur investeringar görs för att modernisera kärnvapenarsenalerna. Vi behöver bryta den utvecklingen, bland annat genom en stärkt global norm mot kärnvapen. En förbudskonvention kan bidra till det.” (Ur regeringens pressmeddelande)