Sveriges utrikesminister Ann Linde stakade ut den svenska politiken redan på kvällen den 15 augusti då Kabul intagits: ”Inte en spänn skall gå till talibanerna.”
Samtidigt skrev Linde på Twitter att man inte skulle överge det afghanska folket.
Hur det skall gå till när man inte tänker ha något med den nya regeringen i Afghanistan att göra är oklart.
Per Olsson Fridh (MP), Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete, upprepade utrikesministerns uttalande ”att inga medel ska komma till ett taliban-lett styre”.
Enligt den biståndsstrategi som tidigare beslutats skulle Afghanistan under 2021–2024 få cirka 3 miljarder svenska kronor. Svenska Afghanistankommittén (SAK) fick förra året 200 miljoner kronor och skall fortsatt få medel. Det övriga biståndet som slussats till den gamla Ghaniregerinen var på cirka 400 miljoner kronor per år, och svenska regeringen har inte sagt om motsvarande summa på något sätt skall avsättas för Afghanistan i fortsättningen.
”Vi behöver lägga om biståndet till Afghanistan”, sade Per Olsson Fridh till Dagens Nyheter den 16 augusti.
SAK:s generalsekreterare Andreas Stefansson varnade redan den 21 augusti i en debattartikel i Aftonbladet för att miljoner människor kan dö utan bistånd till Afghanistan och hänvisade till FN som uppskattat att 14 miljoner afghaner – en tredjedel av befolkningen – hotas av hungersnöd de närmaste månaderna. Hälften av alla barn under fem år beräknas behöva behandling mot akut undernäring för att överleva.
Stefansson pekade på betydelsen av FN:s Afghanistan Reconstruction Trust Fund (ARTF), den fond som fördelar den största delen av det internationella biståndet.
Genom finansiering från ARTF kunde SAK ta emot 1,7 miljoner patientbesök vid organisationens kliniker i Wardak under 2020.
Det svenska bidraget till ARTF är nu det som kan komma att hållas inne av regeringen.
Västvärldens sanktioner mot talibanerna blockerar möjligheten att undvika en humanitär katastrof.
USA har fryst 9.5 miljarder dollar som tillhör den afghanska centralbanken och avvisat talibanregeringens begäran att få ut pengarna.
Svenska regeringen är nu del i denna utsvältning av Afghanistan och bidrar till att landet riskerar en humanitär kollaps.
Utrikesministern och biståndsministern kan tala hur mycket som helst om sitt stöd till det ”afghanska folket” men i själva verket agerar de i rakt motsatt riktning.
Under alla de 20 år som vi deltagit i kriget i Afghanistan har svenska regeringar aldrig tvekat att slussa miljarder till de korrupta och USA-uppbackade regeringarna i Kabul.
Det var alltså ingen principfråga att biståndet skulle villkoras med att den mottagande regeringen i Afghanistan skulle vara demokratisk, okorrumperad och fördela biståndet på ett effektivt sätt. Det är först nu när USA:s marionettregering fallit som Sverige börjar tala om demokrati och mänskliga rättigheter.
Sverige är ett av nio länder som sitter i Generalförsamlingens fullmaktskommitté som har att lägga fram förslag om erkännande av nya medlemmar i FN.
På en fråga i riksdagen om hur Sverige skall agera när det gäller frågan om erkännande av talibanregeringen svarade utrikesministern den 3 november undvikande och hänvisade till att kommittén kommer att ha sitt första möte i slutet av hösten. Linde passade dock på att tillägga något som pekade på att Sverige knappast kommer att medverka till ett snabbt erkännande:
”Sverige agerar tillsammans med andra för att sätta största möjliga tryck på den av talibanerna självutnämnda övergångsregeringen.”
Därmed föregick Linde på ett otillständigt sätt kommitténs behandling och antydde att det indragna biståndet användes som ett medel att ändra den afghanska regeringen.
Den svenska erkännandepolitiken baseras på att vi erkänner stater och inte regimer. Det är en lång tradition som har sin grund i vår alliansfrihet och uppslutning kring FN-stadgans förbud mot inblandning i andra staters inre angelägenheter. Stormakter däremot kopplar erkännande ofta till att man väljer vilken regim man vill stödja.
I enlighet med den traditionella svenska linjen bör vi ha fortsatta förbindelser på alla plan med Afghanistan. Vi ska inte låta oss bindas av vare sig EU:s eller USA:s taktiska spel när det gäller bistånd till Afghanistan. Vi kan och bör lämna bistånd via landets talibanregering och på andra sätt som är godtagbara för Afghanistan. Vi bör använda dessa kanaler fullt ut.
Sverige bör omedelbart ge katastrofhjälp till Afghanistan!