Coronapandemin har påmint oss om hur stater agerar i krissituationer. I våras, då epidemin drog fram som en lavin från land till land, såg staterna i första hand till sina egna intressen och samarbetet mellan staterna var ringa. Globaliseringen och integrationsutvecklingen i Europa har alltså tills vidare inte förändrat nationalstatens grundläggande uppgift – den måste självständigt kunna ombesörja samhällets säkerhet i alla krissituationer. Säkerheten kommer inte gratis.
Det krävs inte bara arbete och resurser utan även ett omfattande samhälleligt engagemang för att upprätthålla säkerheten.
Finlands försvarssystem är en central del av den övergripande säkerheten. Genom militärt försvar upprätthåller man en sådan försvarsförmåga att den förebygger användningen av militär kraft mot Finland. Om de förebyggande åtgärderna sviker, måste Finland ha förmåga att avvärja ett angrepp, och i fråga om den här uppgiften vilar huvudansvaret på Försvarsmakten. Försvarsmakten klarar dock inte ensam av att försvara Finland, utan för sin uppgift behöver den stöd av andra myndigheter och samhället. På motsvarande sätt stöder Försvarsmakten vid behov andra myndigheter i icke-militära kriser såsom vi nu har gjort under coronatiden. Läs talet