Anders missade en poäng, som väldigt tydligt framhålls av Jan Glete i hans bok om krigföring i det tidigmoderna Europa. Det handlade om hur det lilla Nederländerna kunde besegra det enorma Habsburgimperiet: ”[Byråkratiska] organisationer kan erbjuda en överlägsen form av kontroll om marknadsförhållandena präglas av stor osäkerhet, om det finns få leverantörer, om långvariga kontrakt är nödvändiga, om en hög grad av ”tillgångsspecificitet” är inblandad och om det finns en hög risk att instruktioner från köpare tolkas på ett opportunistiskt sätt. Komplexa och storskaliga aktiviteter under osäkra förhållanden (som krigföring – men också t.ex. omorganisationer, JW) samordnas bäst av beslutsfattares synliga händer i en organisation än av den osynliga handen på marknaden. I en sådan situation kan en organisation, som arbetar med tjänstemän vars karriär är nära knuten till organisationens och dess ägares framgång, vara överlägsen externa företagare vars intresse huvudsakligen bestäms av privat vinst. En organisation kan erbjuda högre kvalitet, säkerställa att nödvändiga tillgångar (tyst kunskap, specialkunskaper och komplex hårdvara) alltid är tillgängliga och kan säkerställa att operativa beslut genomförs utan komplikationer med olika avtalsmässiga begränsningar och tolkningskonflikter. Å andra sidan, om produkter eller tjänster är standardiserade och deras kvalitet och kvantitet är lätta att kontrollera, kan de köpas på den öppna marknaden där konkurrensen kan minska priserna och ge producenter incitament att sänka kostnaderna och förbättra kvaliteten.” Holland hade en statlig, byråkratisk armé och var först med detta, Habsburgarna förlitade sig till legoknektar och adelsuppbåd som de inte hade kontroll över. Så gick det som det gick.
Anm: Jan Gletes, War and the State in Early Modern Europe – Spain, the Dutch Republic and Sweden as Fiscal-Military States, Routledge 2002.