Förvirringen som fått så många opinionsmakare i pressen att tappa omdömet leder till åtminstone en säker slutsats. En handfull provokatörer har med så enkla medel som en bok, bacon och tändvätska lyckats skapa kaos i det politiska samtalet.[…]
I mängden av yttranden om koranbränning från politiker och professionella politiska skribenter kan man hitta en spaltkilometer av dumheter och meningslösa självklarheter. Men en skribent avviker i stark kontrast. Det är faktiskt en polisman, Ulf Boström i Göteborg, som i SvD påpekat att en svårförklarligt passiv åklagarmyndighet inte lagt många strån i kors för att åtala koranbrännare för vare sig förargelseväckande beteende eller hets mot folkgrupp. Därför har det, enligt Boström, uppstått ”ett rättsvakuum… där ingen med säkerhet kan veta” om koranbränningarna är lagliga, eftersom det inte finns några vägledande domar. Och landets åklagare tycks ta för givet att ett sådant uttryck för muslimhets är okej. Läget har knappast blivit bättre av att såväl UD som statsministern föregripit rättslig prövning genom att förklara koranbränningarna lagliga, konstaterar Boström. Vilket varken UD eller statsministern hade kompetens att uttala sig om. Eftersom ingen åklagare vågat ta initiativ till åtal. Så att vi därmed inte fått någon prövning i domstol.
Allt hopp är dock inte ute. Det pågår faktiskt en förundersökning rörande två koranbränningar i Stockholm. Åklagaren heter Anna Hankkio. Hon kan bli banbrytande om hon förändrar den hittillsvarande slentrianen bland svenska åklagare.
Jag är inte ensam om att tro att ett åtal har goda möjligheter att leda till fällande dom. Förmodligen är det rätt många domare och rättslärda som har samma uppfattning. Chansen finns alltså att vi blir av med ett förargligt problem som bottnade i politiska fördomar i åklagarkretsar snarare än i juridiskt skarpsinne. Läs kolumnen