Svenska soldater i krig utomlands ger inga större rubriker numera. I utrikesdeklarationen sägs i en mening att militära insatser i Afghanistan, Irak och Mali bidrar till säkerhet och förebygger konflikter.
Om den nu största insatsen, den i Mali, noterar regeringen att säkerhetsläget är mycket oroande men att vi bidrar till säkerhet och utveckling i Sahel.
Insatserna i Mali och Sahel ökar dock snabbt i takt med att den militära situationen där blir allt värre. Av den samlade kostnaden för svenska militära utlandsinsatser på 1441 miljoner kronor svarar vårt totala deltagande i kriget i Sahel för 935 miljoner, det vill säga 65 procent.
Mali och Niger
Medverkan i den nya franskledda insatsstyrkan Takuba har utvidgats från att gälla bara Mali till att också omfatta grannlandet Niger efter inbjudan i februari 2020 från landets regering. I regeringens beslut anges att den svenska styrkan skall vara en del av Takuba och stå under kommando av den franska styrkan Barkhane.
Nigers regering skriver att syftet är att bekämpa terrorister och ger tillstånd till att använda de nödvändiga medel som krävs. Liknande inbjudan kom från Malis regering till Sverige 2019.
Förutom deltagandet i FN-styrkan Minusma med 220 man kommer Sverige att ingå i Takuba med 150 man, vilket är största utländska styrkan efter Frankrikes 240 man. I övrigt är det bara Tjeckien (40 man) och Estland (30 man) som utgör Takuba-insatsen. Italien har aviserat deltagande men inte bekräftat det.
Flera andra europeiska stater har inbjudits att delta i Takuba men tackat nej till att sända militär. Storbritannien har valt att ge visst logistikstöd. Tyskland säger nej och Norge har efter skarp debatt i Stortinget också tackat nej. Kriget i Sahel befaras av omvärlden att bli ett nytt Afghanistan och få, utom möjligen Frankrike, tror på en militär lösning.
Trots att Frankrike lyckats döda enskilda upprorsledare fortsätter kriget. År 2020 var det dödligaste vad gäller våld från militanta grupper i Sahel med 4250 dödade, vilket innebar en 60 procentig ökning jämfört med 2019. (Africa Center for Strategic Studies)
Blodigt krig?
Även om det fanns en majoritet i riksdagen, då beslutet om Takuba fattades förra året, var oron märkbar hos flera partier som krävde tydliga mål för insatsen och rapportering om kriget tillbaka till riksdagen. Oron blev inte mindre då man i januari insåg att Sverige deltar med största styrkan efter Frankrike och att det inte blev den stora multinationella insats regeringen talat om.
Det verkar också som om regeringen befarar att kriget kan bli blodigt för de svenska soldaterna. Man har gett Försvarsmakten befogenhet att förhandla fram ett avtal med USA om undsättningsoperationer i Sahel och Västafrika om det skulle krävas att svenska soldater förs ut från området.
Helikoptrar för transport av sårade är en känslig fråga när kriget nu trappas upp. Storbritannien, som hittills har försett franskledda Barkhane med Chinook-helikoptrar, har beslutat att ta tillbaka dem för att säkra transport av egna sårade i FN-insatsen Minusma.
Folkrätten
Det är flera olika internationella styrkor som opererar i Sahel. FN-styrkan Minusma har mandat från FN:s säkerhetsråd, men övriga styrkor som de franskledda Barkhane och Takuba saknar mandat liksom G5-koalitionen av fem stater i Sahel.
Det finns en brist i den folkrättsliga grunden för de främmande styrkorna. FN:s generalsekreterare António Guterres underströk i ett uttalande den 16 februari vikten av att styrkorna agerar under FN-mandat, baserat på artikel VII i FN-stadgan som möjliggör användandet av militärt våld. Hittills har dock Frankrike varit nöjt med att insatsen inte begränsats av ett mandat från Säkerhetsrådet. Frankrike har också avstått från att delta i FN-styrkan Minusma. Sannolikt vill Frankrike ha fria händer att föra kriget utifrån sina intressen utan att Säkerhetsrådet sätter upp mål, tidsplan och ramar för insatsen.
Sveriges deltagande som endast baseras på inbjudan är folkrättsligt betänkligt också av ett annat skäl. Det handlar om regeringar i Niger och Mali som inte har kontroll över stora delar av sina territorier.
Opinionen
Opinionsundersökningar i Mali är osäkra, men vad som rapporterats om inställningen till närvaron av de franska trupperna visar en undersökning från slutet av 2019 att en majoritet är emot interventionen (bamada.net). Sedan dess har opinionen mot franska trupper snarast ökat, bland annat på grund av påstådda attacker som drabbat civila. Särskilt uppmärksammades ett bombangrepp från franska helikoptrar i början av januari 2021 mot vad som av maliska och utländska organisationer hävdats vara ett bröllop. Attacken lämnade flera tiotals dödade.
I Frankrike var opinionen klart för insatsen när den startade 2013, men med åren och den allt svårare säkerhetssituationen är nu för första gången en knapp majoritet emot och vill avsluta den 5100 man starka Barkhaneinsatsen. (voanews.com 23 februari)
I franska senaten har det på senare tid riktats skarp kritik mot kriget. Senatorer har ställt frågor om vad insatsen syftar till, vilka mål finns och vad är planen att avsluta kriget.
”Att veta om 600 soldater kommer att lämna Barkhane eller inte ger inte det svar vi förväntar oss; framför allt vill vi förstå regeringens strategi för den kommande perioden”, förklarade Christian Chambon, ordförande för senatens utrikes-, försvars- och försvarsmaktkommitté, i början av debatten. (aa.com 10 februari)
Dialog med motståndarna
Frankrike har motsatt sig alla försök till dialog med jihadisterna. President Macron har deklarerat att man inte talar med terrorister utan man bekämpar dem.
Bland de styrande och partierna i länderna i Sahel finns dock stöd för att inleda en dialog med motståndarna för att nå en fredlig lösning.
I Burkina Faso, som är ett av de fem länderna i Sahel, har regeringen förklarat sig öppen för en diskussion med militanta grupper för att få ett slut på det alltmer växande upproret. Därmed intar man samma position som regeringen i Mali som också önskar pröva en sådan väg framåt.
Ett annat steg för att minska konflikterna togs då en uppgörelse nåddes i januari i år mellan två av de större befolkningsgrupperna i Mali, jordbrukande Dogon och nomadfolket Fulani, som under många år varit invecklade i blodiga strider mot varandra. Uppgörelsen nåddes genom schweizisk medling.
Konflikterna i Sahel beror inte enbart på närvaron av jihadistiska grupper. Det handlar också om ett slags inbördeskrig mellan etniska och religiösa grupper.
Klimatförändringar har bidragit till motsättningarna: kampen om krympande mark för nomadernas betesdjur ställs mot den jordbrukande befolkningens krav på odlingsmark.
I kontrast till svenska regeringens svart-vita bild av en tydlig konflikt med jihadister står en berättelse av en svensk soldat i Mali:
”Läget i området är komplext då det finns många olika beväpnade grupperingar som strider mot varandra. Vissa är religiöst motiverade, andra är etniska grupperingar och självförsvarsmiliser. De har olika målsättningar och striderna sinsemellan, mot regeringstrupper och internationella styrkor drabbar även lokalbefolkningen bl.a. med interna flyktingar som följd. Vårt uppdrag är att stötta förbanden på plats för att öka säkerheten för civilbefolkningen i det mycket oroliga området.” (malibloggen 19 februari 2021)
Här beskrivs en verklighet som uppvisar inbördes konflikter snarare än uteslutande angrepp från jihadister som al Qaeda. När det gäller sådana inbördes konflikter blir utländska militära interventioner kontraproduktiva och kommer att förvärra läget snarare än att åstadkomma fred.
Solidaritet med Frankrike
Försvarsminister Peter Hultqvist förklarade i riksdagen den 3 september 2020: ”Det är viktigt med en inkluderande dialog i Mali”.
Några steg i den riktningen har dock inte Sverige tagit. Regeringens enda linje är att följa Frankrike och det utesluter dialog och fredlig lösning och handlar bara om mer militär och fortsatt upptrappning av kriget.
Sveriges regering motiverar insatsen i Takuba med att vi skall visa solidaritet med Frankrike och att vi blir säkrare om vi bekämpar terrorister i Afrika som annars kan sprida sig till Europa.
Man kan komma ihåg dåvarande ÖB Håkan Syrén som 2004 uttalade: ”Försvaret av Sverige börjar i Afghanistan.” Alla vet idag att vi var i Afghanistan inte för vår egen säkerhet utan av lojalitet med USA. Nu gäller det lojalitet med Frankrike och vi är på väg in i nytt krig utan slut.