Från fattig barndom i Göteborg, realexamen, sekreterarjobb, tidigt medlemskap i SSU, familj med älskade maken Rolf och fyra barn till ett politiskt liv som nämndeman, kommunalt, i riksdagen, Europaparlamentet, och som nedrustningsambassadör skildras i Maj Britt Theorins (1932-2021) postumt utgivna ”Vägra kröka rygg”.
Från mitt 40-åriga samarbete med Theorin minns jag hennes oförtröttliga energi, rakryggade hållning och som karismatisk talare, påläst och ständigt beredd att medverka i möten runt om i landet och internationellt.
Hon var unik i sitt arbete för fred och nedrustning och för solidariska socialdemokratiska värderingar:
– Människors liv är inte en marknad.
Socialdemokratin förlorade kampen mot nyliberalismen inom vård, skola och omsorg, och därmed sin själ, som det är dags att vinna tillbaks, menade hon. […]
Olof Palme insåg Theorins förtjänster och gjorde henne till ansvarig för nedrustningspolitiken efter Alva Myrdal och Inga Thorsson, då socialdemokraterna återtog regeringsmakten 1982. Hon behöll posten till valförlusten 1991.
En stor del av boken upptar arbetet för fred och nedrustning i FN, där hon ledde en kärnvapenstudie och ”Gender and the agenda for Peace”, som ordförande i världens äldsta fredsorganisation IPB och aktiv i World Women Parliamentarians.
Hon agiterade ständigt för gemensam säkerhet och kvinnors deltagande i allt fredsarbete, som uttrycks i FNs säkerhetsråds resolution 1325. I Canberrakommissionen verkade hon för konkreta steg för avskaffande av kärnvapen.
Maj Britt Theorin var emot svenskt medlemskap i Nato och för att Sverige skulle ansluta sig till FN:s kärnvapenförbud. Hon menar att nedrustning aldrig engagerat Carl Bildt som följde USA:s inställning. Läs recensionen