Turkiets diktatorlika president Erdogan har låtit fängsla minst 5 000 folkvalda och politiska motståndare.
Han har öppet förklarat att ”demokrati inte är målet”. Han har lämnat Istanbulkonventionen och klassat våldtäkt inom äktenskapet som en familjeangelägenhet. […]
Ungerns ultrahögerregering har reagerat på ett inslag i SVT Nyheter om Ungerns väg bort från demokrati (Ungern klassas inte längre som en demokrati i EU-parlamentets sammanställning) och ställde i början av veckan snarlika krav på Sverige som Turkiet gör.
Att böja sig för dessa mafiosos är naturligtvis uteslutet och Kristerssons duckande och skrapande med foten inför de diktatoriska ledare börjar bli ordentligt pinsamt. Så det borde vara självklart: Dra tillbaka Sveriges natoansökan hellre än att inskränka den svenska demokratin.
Men ett sådant krav öppnar för en rad nya frågor. Vad är i så fall plan B?
Mest naturligt är att Sverige i stället utvecklar bilaterala avtal med grannländer och USA. Alltså den väg vi redan hade vandrat ett långt stycke på när vi lämnade in vår Natoansökan.
Det militära samarbetet var mycket omfattande långt före Ukrainakriget, även om vi intalade oss att vi var neutrala och militärt oavhängiga. Men även den strategin har problem. Det politiska läget har nämligen grundligt förändrats. Det gäller inte minst de politiska stämningarna i USA. Läs artikel