Socialdemokraterna ville ha bort Natofrågan från förra årets valrörelse. Det lyckades de med. Men priset blev högt. Den egna utrikespolitiken – länge ett styrkebälte för socialdemokratin – kan inte längre skiljas från moderaternas. Ändå räckte det som bekant inte för att rädda regeringsmakten. Snacka om att ha sålt smöret och tappat pengarna.
Nej, jag kommer nog aldrigatt förstå att arvet efter Östen Undén, Olof Palme, Alva Myrdal och andra vägde så lätt för deras efterföljare i partiet. Alliansfriheten har ju inte precis varit någon fotnot i socialdemokratisk utrikespolitik, snarare själva grundstommen. En politik som ofta gett oss möjlighet att vara fredens och förnuftets röst på den internationella arenan, en tradition vi borde varit stolta över och slagit vakt om. Läs artikel