I en vass kommentar till myndighetspublikationen Om krisen eller kriget kommer reagerar professor Kristian Gerner mot att regeringen tilltalar mottagarna av broschyren inte som svenska medborgare utan som “Sveriges invånare”.
”The appeal to ’the population’ instead of to ’citizens’ makes the leaflet unoperative”, skriver Gerner. ”The profound challenge for contemporary Sweden is integration, to make the ’population’ into committed citizens who identify with the country. A leaflet won’t achieve that goal.”
Ja, det är onekligen någonting suspekt med att medborgarbegreppet sorteras ut ur den officiella retoriken. I medierna hör man oavbrutet referenser till ”civilsamhället”, nästan aldrig till medborgarsamhället. Civilsamhället är någonting som anses bli över när stat och marknad har tagit sitt. Man kan spela schack till exempel eller påta i trädgården eller gå på teater, eller man kan avstå. Med medborgarskapet är det annorlunda. Medborgaren står i en direkt relation till hur staten styrs och hur landet försvaras. Det gör inga andra som bor i Sverige. Endast den som är medborgare i landet har rösträtt till Sveriges riksdag. När vi hade en allomfattande värnplikt, var denna knuten till medborgarskapet.
Också pliktkänslan urlakas. Frivilliga från ”civilsamhället” rekryteras som soldater och befäl till den svenska försvarsmakten – ”tvångsuttagna” blir då en extraresurs, inte basen i fosterlandsförsvaret. Sverige har på några decennier fått en (mycket) liten stormaktsarmé, där medborgarandan inte spelar någon utslagsgivande roll. Detta har betydelse i kritiska situationer. Till skillnad från exempelvis idrottens värld kan, när det gäller landets försvar, hjältemod inte bygga på risktagande, det måste framgå ur att man följer samvetets bud, det är inte en tävlan man utkämpar utan ett offer man ger. Och lojalitet med nationen kan endast medborgaren förväntas ha. Hur mycket blir medborgarskapet annars värt?
Folkförsvarets grund måste vara medborgarnas sammanhållning. Om man studerar myndighetsbroschyren finns faktiskt inte heller svenska folket omnämnt, endast ”Sveriges invånare” – och hushåll och privatpersoner och allmänheten och ”alla som bor här”. Även de många svenska medborgare ”som inte bor här”, utan i utlandet, bör adresseras, för den händelse de skulle återvända. En reviderad upplaga av Om krisen eller kriget kommer är påkallad.