Att se människor skjutas ihjäl i ett videoklipp är en upplevelse som inte helt går att begripa. Döden görs så enkel eftersom den tycks ske helt automatiskt, som en del av ett förutbestämt förlopp. Våldet dyker upp framför en – för att lika snabbt glida undan och efterlämna en abstrakt känsla av vanmakt och obehag.
I Chelsea Manningsnyutkomna självbiografi ”Readme.txt. A memoir” spelar ett sådant videoklipp en central roll, som en del av det säkerhetsklassade material hon läcker via Wikileaks 2010. ”Collateral murder” fångar hur amerikansk militär inifrån en Apachehelikopter avrättar ett antal civila, samt två Reutersjournalister, och skadar flertalet barn på en gata i Bagdad under Irakkriget.
I klippet hör man soldaterna skratta och resonera obrytt kring människorna som flyr nere på marken: scenen påminner om ett gäng svettiga Joltkillar som spelar Counter strike. För millennials blir klippet det krigsfotografi var för 68-generationen: ett förebud.
I boken skildrar Manning hur hon som arbetslös nittonåring 2007 tar värvning då Bush nyligen ökat närvaron i Irak och militärens resurser tycks outtömliga. […]
På många sätt är Manning den antihjälte man längtade efter i USA. Kriget mot terrorn hade gett amerikansk imperialism ett så kraftfullt incitament att krigen i Irak och Afghanistan tycktes kunna fortgå till tidens ände. Militär nihilism och den cyniska politik som uppenbarades genom läckan framstår i efterhand som början på slutet för USA som västvärldens beskyddare. Rättegången mot Manning var bara en försmak på den polarisering som nu, knappt tio år senare, tycks vara på väg att slita sönder USA och dess demokrati inifrån.
Bokens avslutande budskap öppnar sig mot ett splittrat och allas vårt identitetslösa väst: Now we are all left grappling with our past. Läs recensionen