DCA-avtalet underlättar försvaret av Sveriges självständighet och demokrati enligt en artikel i Sydsvenskan den 18 juni av Morgan Johansson (S), vice ordförande i utrikesutskottet, och Peter Hultqvist (S), ordförande i försvarsutskottet. Den ansluter väl till vad man får höra från försvarsminister Pål Jonson (M) och utrikesminister Tobias Billström (M).
Författarna vänder sig inledningsvis mot påståenden om ”att det inte finns någon ömsesidighet i avtalet”, men de glömmer tyvärr bort att förklara vad USA bidrar med i utbyte mot obehindrad tillgång till sjutton svenska baser och fri tillgång för militära luftfartyg, fordon och fartyg till svenskt territorium.
Vid första anblicken är det trösterikt att läsa författarnas klarläggande av vad USA får göra på svenskt territorium:
”Det finns en uttrycklig samtyckesklausul i avtalet, som innebär att USA inte får företa sig något som svenska myndigheter inte är med på.”
En genomläsning av avtalet belägger dock att Johansson och Hultqvist har fel. Det finns en bestämmelse i avtalet om samråd. Samråd är dock något helt annat än att samtycke krävs. Efter ett samråd kan USA välja att fullfölja den egna linjen, om USA anser den vara fördragsenlig eller hur som helst vill genomdriva den. Vad gör Sverige, som släppt in USA, i ett sådant läge där parterna har olika uppfattning om den rationella försvars- och säkerhetspolitiska linjen?
Det är detta som Johansson och Hultqvist borde begrunda och förklara för det svenska folket istället för att i likhet med det militäretablissemanget i övrigt ägna sig åt ytliga plattityder och ofta förekommande direkt felaktig information om enkla faktiska förhållanden.
Att ägna sig åt ren tillit till en stormakt som USA är inte en hållbar strategisk nationell linje.