I en intervju i Dagens Nyheter (17/1) avslöjade vår nye ÖB Micael Bydén att hans ledarkoncept inrymmer ödesdigra motsägelser. Å ena sidan hävdar han att försvarsmakten skall kunna möta ryska hybridhot. Det tyder på en realistisk bedömning och prioritering av vilken försvarsförmåga den svenska försvarsmakten bör ha i rådande militärpolitiska läge.
Å andra sidan menar Bydén att förefintliga resurser bör fördelas på ett sätt som missgynnar den försvarsförmåga som enligt ovan bör prioriteras. Den resursfördelning som han förordar, både i den nämnda intervjun och i sina kommentarer (3/3) till budgetpropositionen, synes anpassad till läget under det kalla kriget, inte till det läge som kan bedömas råda under överblickbar framtid.
En realistisk försvarsplanering innebär att anpassa ett lands försvar efter förefintliga krav och förefintliga resurser. (Jfr Hans Wieslander, I nedrustningens tecken. Lunds universitet 1965.)
I nu rådande läge bör vårt försvar främst anpassas för att kunna möta det som ÖB kallar hybridkrig, det vill säga där angreppsmålet mjukas upp med icke-militära metoder innan militära styrkor öppet används (exempel: den ryska annekteringen av Krim). Det bör mötas av ett nationellt svenskt försvar med starkt inslag av territoriella stridskrafter. Vårt tidigare omfattande territoriella försvar började förintades på dåvarande ÖB Owe Wiktorins tid. Det krävs nu att det tillförs stora resurser, som måste tas från det i försvarsbeslutet 2009 prioriterade, offensivt inriktade ”insatsförsvaret”.
Men det kan eller vågar ÖB Bydén inte göra.
Han har i sitt ledningsteam byggt in mekanismer som med automatik prioriterar ”de för Sverige viktiga materielanskaffningarna av Jas 39 E och nya ubåtar”. Utfallet i budgetpropositionen visar att materielsektorn inkräktar på förbandssektorn, det vill säga på det nationella försvarets ryggrad.
De i det rådande läget förefintliga kraven på svensk försvarsförmåga innebär att den bör vara defensiv. ÖB Bydén fullföljer ett sedan länge påbörjat skapande av en halvmesyr, med kostsamma inslag av ineffektiva offensiva stridsmedel. Han försöker sitta på två stolar samtidigt, både på försvarsindustrins och på det nationella försvarets. Det kan – och får allra minst – en ÖB inte göra.
Anmärkning. – Författaren är generallöjtnant, medarbetare i antologin Försvaret främst (Celanders 2015) och har flera gånger medverkat med originalbidrag på denna sajt.