I det Andra riket, skapat av Bismarck 1871, fick München och Bayern långtgående rättigheter, vilka till en del försvann genom Weimarrepubliken 1919. Sedan Frankrike därtill ockuperat Rhenlandet 1923, var det många bayrare som gick i taket, vilket österrikaren Adolf Hitler sökte utnyttja på bland annat Bürgerbräukeller. Hans försök till kupp samma år kom dock att misslyckas. Men han fick flera möjligheter.
Mitt första boktips blir Brendan Simms Hitler. Only the World was Enough (Allen Lane 2019), som skildrar händelserna runt 1923 på ett fascinerande sätt. Så småningom lämnade Hitler München för Berlin och större uppgifter. Men låt oss stanna i München, för lundaprofessorn Svante Nordin har givit ut boken Hitlers München (Natur & Kultur 2018), som lämpar sig väl som en historisk reseguide vid ett besök i staden. Boken fick viss kritik av historikern Mikael Nilsson (Dagens Nyheter d 4/6 2018), men det förtar inte bokens värde. Det är en fördel om man läser de två nämnda böckerna innan man vänder sig till Lion Feuchtwangers mästerverk Framgång (Erfolg), som gavs ut 1930, det vill säga innan författaren visste vad som komma skulle. Hans böcker kom snart nog att brännas av Goebbles. Feuchtwanger hann dock fly landet och bosätta sig i USA. Boken är nu utgiven av Nilsson Förlag 2020. Själv läste jag den som tjugoåring och tyckte att den var bland det bästa jag läst. Det är därför glädjande att boken nu kommit i en ny upplaga. Och boken är fortfarande bland de bästa. ”Das Buch Bayern.” Den skildrar parodisk rättvisa, medlöperi och extrem politik, något ”Robert Kutzner”, det vill säga Adolf Hitler, och ”äkttyskarna” sökte utnyttja.
”De lyssnade betagna, lyckliga. Robert Kutzners präktiga stämma, hans rörliga mimik ryckte dem med sig. De glömde att deras stackars värdepapper var värdelösa, deras ålderdomsförsörjning hotad. Så denne man förstod att ge ord åt deras drömmar. Så hans händer kraftigt sopade genom luften, våldsamt slog i talarstolen, märgfullt sträcktes ut, även ironiskt imiterade rörelser, med vilka denna tids enklare skämttidningar karakteriserade judarna. Lycksaliga stirrade de på hans gester, tvang de klumpiga fingrarna, när de satte ölkrusen på bordet, till en särskild försiktighet, för att ej bullret skulle överrösta ett enda av de kosteliga orden.”
Den så kallade Ölkällarkuppen (Hitlerputsch) 1923 fick till följd att han dömdes till fem års fängelse. Han var dock ute efter ett halvår.