[…] I dag vill inga svenska makthavare längre att Sverige ska vara en egen röst internationellt. Att vi ska ha en utrikespolitik som uttrycker just våra idéer om världen. […]
Den förändringen är av betydelse.
Vi har fått en böjlighet som gör det politiskt möjligt att – som uppvaktningsgåvor till en odemokratisk och farlig Erdoğan – utlova kurdutlämningar, obehindrad vapenexport och omfattande inskränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter.
Förändringen har gjort oss likgiltiga inför vad vi går med på eller ansluter oss till. Som de långtgående avtal med USA som Jan Guillou uppmärksammade i den här tidningen för en vecka sedan. Han kan ställa frågan, men ingen hakar riktigt på och kräver svar från de som bestämmer. På samma sätt uppstår ingen debatt om att vi håller dörren öppen för permanenta förband med soldater från andra länder på svensk mark eller att det blir möjligt för Nato att placera kärnvapen i Sverige om behovet uppstår. Läs artikel