I slutet av 1970-talet inleds en enorm satsning på svensk krigssjukvård. På bara några år utvecklas en svindlande detaljerad beredskapsplan för hela samhället. På mitten av 80-talet hade man uppnått imponerande resultat. Då kunde landet mobilisera 125 000 vårdplatser på 90 lasarett, 135 sjukhem och 330 skolbyggnader.
Samtidigt tilldelas armén fältsjukhus och marinen utvecklar egna stridsjukhus. Stat och landsting bygger upp ett detaljerat beredskapssystem med otaliga förråd för vårdutrustning, hemliga lager för läkemedel och krigsplacerad personal. Allting är beräknat i detalj, ner på exakt antal tandborstar.
Samtidigt är det lika häpnadsväckande hur snabbt det gick att montera ner den här unika beredskapen; något Sverige kunde haft stor nytta av även i fredstid – allt från lagring av läkemedel till snabba transporter av skadade. För bara några decennier sedan hade vi en krigssjukvård i världsklass, nu återstår blott någon procent av kapaciteten. Läs artikel