Debatten om kärnvapen på svensk mark är inte ny. Hur nära var det egentligen att Sverige utvecklade en egen atombomb på 50-talet?
Ioch med Nato-medlemskapet kan Sverige bli amerikansk kärnvapenbas. Till skillnad från andra nordiska länder förbjuder inte Sverige nukleära stridsmedel, även om regeringen säger att ”det inte finns skäl att ha kärnvapen” på svenskt territorium ”i fredstid”. Luddigheten oroar kärnvapenmotståndarna – och de verkar i en mycket lång svensk tradition.
En blytung röst var de regerande socialdemokraternas mäktige chefsideolog, den före detta finansministern Ernst Wigforss, som resonerade via logik. Om Sverige skaffade kärnvapen för att avskräcka Sovjetunionen från att anfalla – när skulle de användas? Om de användes vid ett konventionellt sovjetiskt anfall så vore det vanskligt av Sverige att starta ett kärnvapenkrig som riskerade förinta det egna folket. Om å andra sidan Sverige anfölls i samband med ett konventionellt storkrig mellan supermakterna fanns ingen svensk önskan att utlösa kärnvapenkriget. Wigforss skrev om vikten att hålla debatthuvudet kallt:
”Att utan fördomar väga argument i en fråga av denna art är en vansklig sak. De flesta söker nog varken för sej själva eller andra dölja hur starkt känslorna är med i spelet och påverkar den tyngd man tillmäter de förståndsmässiga argumenten.” […]
Exempelvis skrev Wigforss att ett svenskt nej till atomvapen måste kompletteras med ett fortsatt mycket starkt försvar. Det tog skruv till och med hos kärnvapenkåta militärer och ÖB ändrade småningom sin doktrin. Läs artikel