Alla finnar är svenskar, sade professor Matti Klinge en gång. Det var inget svassande från Helsingforshistorikerns sida. Han utgick från ett faktum: att Finland och Sverige har levt i ett gemensamt rike långt längre än de har levat åtskilda. Det betyder inte att vi är lika i allt, men olikheterna stöter inte bort, de berikar.
Det senare är naturligtvis ett personligt omdöme, bland annat därför att jag tycker mig ha fått så mycket själv genom oräkneliga besök i grannlandet liksom av att träffa finnar på besök – mer eller mindre tillfälliga – i vårt eget land. I den stad som jag växte upp i fanns det fabriksindustri med mycket finsk arbetskraft.
Jag skriver finsk, ungefär som jag skriver skånsk (mina farföräldrar kom från vårt sydligaste landskap) eller värmländsk (tänk på finnskogarna!). Jag medverkar då och då i Finsk Tidskrift, en ärevördig svenskspråkig publikation. Jag blir bjuden på bastu i Finska residenset, på Västra Trädgårdsgatan i Stockholm.
Runeberg och Mannerheim var stora finnar; fennomanen J. V. Snellman föddes i Stockholm och tillbringade sina första sex år där.
Det svenska finns i Finland, det finska i Sverige. Mina vänner i Finland applåderade när jag gick en intensivkurs i finska på Hanaholmen i Esbo. Nu kom jag inte så långt, men jag kom närmare det som faktiskt ligger så nära till hands. Min kvinnliga lärare sade: Finska språket har fjorton kasus, men ett är grundformen, nominativ, och tre används nästan aldrig. Svenskan har femtioåtta prepositionsuttryck.
Till sajtens läsare tar jag mig friheten att på Republiken Finlands självständighetsdag vidarebefordra en liten vers som professor Klinge, utländsk ledamot av svenska Vitterhetsakademien, nyligen sände över, ”En hejdlös hyllningsdikt till Johan Ludvig Runeberg”. Hyllningen av skriven av teatermannen Bengt Ahlfors:
Var finns i Sveriges vitterhet
en värdig nationalpoet?
En diktare som satt på pränt
vad folket känt?
Var finns i Sveriges poesi
ett riktigt ärkesvenskeri?
Ur svenska hjärtans djupa prång,
var finns en sång?
Det frågtes blott, det gavs ej svar
Blott svenska krusbär Sverige har
Vad är väl deras bleka färg
mot Runeberg?
Den svenska sånggudinnan har
alltsedan Georg Stiernhielms dar
besjungit i rätt många ord
sin fosterjord
Men vem har väckt en vild passion
för hjältedåd hos sin nation?
Och vem har lett på vintrig stig
sitt folk i krig?
Var finns väl denna karlakarl?
Blott svenska krusbär Sverige har
Men ingen skald med kraft och märg
som Runeberg
Jo, visst försöker Heidenstam
och Geijer skramla bäst de kan
Men bonden milt åt Bellman ler
Och åt Tegnér
Och Strindberg är förfärligt svensk
Och Karlfeldt rentav fosterländsk
Och blågul hjältegarderob
har Evert Taube
De bildar dock ett klent försvar
Blott svenska krusbär Sverige har
Och en och annan diktardvärg
mot Runeberg
I dag är svenska skalden klok
Och lever på Månadens bok
Han är begåvad, djup och snäll
Som Lars Forssell
Och när hans pristagartalang
blir mätt i nordiskt sammanhang
då har han rätt raffinemang
Som Sven Delblanc
Men var finns en vital barbar?
Blott svenska krusbär Sverige har
Nej aldrig överträffar Sverig-
e Runeberg!