Säkerhetspolitik handlar ihög grad om bedömningar. Ingen har hela sanningen om vad som är bäst nu och för framtiden. Målet för försvars- och utrikespolitik bör vara avspänning men innehåller även avskräckning.
Svensk och finsk Natoanslutning leder knappast till avspänning i Östersjöregionen – snarare tvärtom. Vi kan tycka att Putin inte vill förstå realiteter när Ryssland hävdar att Nato är fienden. Nato är ju bara en försvarsallians, förkunnar Natochefen Jens Stoltenberg.
Men så ser inte Rysslands verklighetsuppfattning ut. För Putin och hans generaler har Nato näst intill omringat landet.
Ett svensk-finskt medlemskap riskerar att låsa oss i Natos säkerhetspolitiska doktriner, dess kärnvapenavskräckning och drar oss in i USA:s syn på hur världens konflikter ska lösas. […]
De militära fronterna och Östersjön blir hetare än under alliansfriheten. Ryssland förblir inte passivt när Nato flyttar sina styrkor närmare Ryssland. Redan har Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu meddelat att “12 nya militära enheter ska före årets slut placeras vid Rysslands västra gräns”, det vill säga närmare Finland.
Ansökningsländer kan säga nej till känsliga Natoinstallationer i fredstid, som till exempel Norge och Danmark har gjort, men om det blir en djup kris med Ryssland kommer Nato sannolikt att behöva de nya territorierna för viktiga utplaceringar.
Min slutsats äratt vi med en Natoanslutning med allvar behöver vara medvetna om dess konsekvenser och risker. Den nödvändiga analysen slarvas bort i de finska och svenska säkerhetsrapporterna och folket fick inte nödvändig tid för debatt och prövning. Läs artikel