[…] Gotland är ett militärstrategiskt viktigt område i Östersjön. För den som vill skapa eller motverka ett direkt hot mot svenskt och finskt fastland samt mot de baltiska länderna, är kontrollen över Gotland avgörande. Därför är det nödvändigt att fortsätta förstärka den militära närvaron på Gotland. Dagens nivå räcker inte.
I övre Norrland är det av stor vikt att se över hur försvaret av nordkalotten ska kunna förstärkas samt hur den militära förmågan och närvaron skulle kunna stärkas, till exempel i form av särskilda gränsjägarförband. Här finns ett samarbete med Norge och Finland som är under utveckling. Ambitionen är att i ökad utsträckning ta gemensamt ansvar för säkerheten i den nordliga regionen.
Samma sak gäller för området som sträcker sig från Oslo, svensk västkust ned till de danska sunden och inloppet till Östersjön. Här är det av vikt att såväl sjö- som luftstridskrafter finns närvarande och att ett gemensamt ansvarstagande finns planerat från Norge, Danmark och Sverige.
Andra strategiska områden som Försvarsmakten har att beakta är:
Behovet av att stärka armén genom en förstärkt brigadförmåga. Att uthålligt kunna föra strid på land är en nödvändig kompetens. Sverige är ett stort land där krigsorganisationens omfattning måste öka och försvarsstrukturerna förstärkas på ett sådant sätt att de uthålligt både kan försvara vårt land och kunna slå tillbaka ett fientligt angrepp. Brigader där kombinerade vapen kan verka i ett sammanhållet system är en viktig komponent i detta. Det handlar också om att förstärka fristående förband som jägar-, infanteri- och funktionsförband. […]
Även om Sverige tillsammans med Finland ansökt om Nato-medlemskap måste vi fortsätta stärka det nationella försvaret. Det är tydliggjort i Nato-stadgans artikel 3 att varje medlemsstat ska kunna både motstå ett väpnat angrepp och kunna försvara det egna territoriet. Läs artikel