Generalmajoren Karlis Neretnieks skriver i Svenska Dagbladet att Baltikums sak också är Sveriges.
Det är ett mantra som Neretnieks har fört fram under många år och som Rolf Andersson har granskat på den här sajten. Hans program är svenskt Nato-medlemskap och att Sverige skall vara berett att militärt ingripa om Ryssland anfaller de baltiska staterna.
I den svenska försvarsdebatten är Neretnieks extrem. Inte för att han vill ha Nato-medlemskap. Man kan förespråka medlemskap utifrån en bedömning att detta säkrar freden. Neretnieks mäler sig ut även från dem som i försvarsdebatten hävdar att Sverige skall kunna ingripa militärt till stöd för balterna. Det är en ståndpunkt som man kan diskutera om man har som gemensam grund att det ytterst handlar om att Sverige skall undgå att det egna landets territorium dras in i kriget.
Neretnieks står på en helt annan grund. Han erbjuder USA/Nato svenskt territorium, så att de kan använda vårt land för att militärt gå in i Baltikum: ”För att hjälpen ska vara effektiv krävs att Nato har operationsfrihet i hela Östersjöområdet. Svenskt territorium och luftrum är där av avgörande betydelse.”
Det är svårt att hitta många exempel på en sådan ytterst udda ståndpunkt i svensk modern historia. Möjligen kan Neretnieks ha släktskap med dem inom den svenska militärledningen som i början av 1940 ville acceptera Englands och Frankrikes begäran att få intervenera med en expeditionskår i Norrbotten för att sedan gå vidare och understödja Finland militärt mot Sovjetunionen. Per Albin Hanssons samlingsregering sa nej till denna begäran, väl medveten om att ett sådant steg skulle föra oss in i storkriget samt att de allierade sannolikt hade som primärt mål att besätta de lappländska malmfälten.
Neretnieks spelar samma stormaktspel idag, med Sverige som insats.