Tyvärr får en Nato-anslutning rakt motsatt effekt än den önskade. Till nu har Ryssland (liksom Sovjet tidigare) inte haft någon anledning att utarbeta anfallsplaner och avsätta resurser riktade mot Finland och Sverige. Man kan i stället helt koncentrera sig på grovt räknat avsnittet Finska viken–Svarta havet. Ja, både väst och öst har i dag utarbetade anfalls- och försvarsplaner för en eventuell storkonflikt. Går vi med i Nato måste vi räkna med att ett antal kryssningsmissiler programmeras för mål i Sverige, till exempel mot infrastruktur och rent militära mål. Räkna med att våra tre kärnkraftverk kommer att slås ut, liksom flygflottiljerna.
En anslutning till Nato innebär också att vi måste vara solidariska med Turkiet, som är känt för sin totalt otidsenliga behandling av den stora kurdiska minoriteten, samt inblandning med flyganfall i konflikten österut (Nagorno-Karabach).
Natos totala handlingsförlamning i den pågående Ukrainakonflikten är närmast skrattretande. Man har svalt Putins krigslist helt. I stället ägnar man sig åt inbördes käbbel. Läs artikel