Norska försvarets forskningsinstitut har gett ut en ny rapport om det norska försvaret. Institutet skall ge årliga råd om försvarets strategiska utveckling. Rapporten uppmärksammar att Norge inte har förmåga att lösa sina uppgifter i de mest kritiska scenarierna. Det finns ”operativa gap” vad gäller luftförsvar, ubåtsbekämpning, beredskap, kommunikation och annat.
Rysslands konventionella styrkor är försvagade av Ukrainakriget och det kan ta lång tid att bygga upp igen. Istället kan det leda till att Ryssland satsar än mer på de strategiska kärnvapenbaserna på Kolahalvön. Med ökande aktivitet i nordområdena är det risk för att stormaktsrivaliseringen blir tydligare också i Norges närområden slår rapporten fast.
Norge bör utforma en realistisk ambitionsnivå för att utkämpa en högintensiv strid mot ryska styrkor i norr.
I rapporten läggs stor vikt vid att försvaret av Norge inlemmas i Nato:s övergripande strategi som formulerades i Nato:s strategiska koncept antaget vid toppmötet i Madrid i juni 2022.
Nato ändrade då sin beskrivning av Ryssland och därmed betydelsen av Nordkalotten. År 2010 (det tidigare strategiska konceptet) var Ryssland en partner som Nato som ansåg var viktig att samarbeta med. Idag är Ryssland utpekad som fiende och för första gången nämnde Nato i ett strategiskt koncept Nordkalotten och Arktis som områden där Ryssland utgör ett ökande hot. Ryska förmågan att hindra Nato:s militära transporter och möjligheten att navigera över Nordatlanten anges som en strategisk utmaning för alliansen. (se kommentar tidigare på den här sajten)
Men i Norge är man också klar över att trots Nato:s strategiska koncept existerar inte några järnhårda garantier om snabbt militär undsättning. En av författarna till rapporten Espen Kjelland förklarade: ”Vi kan ikke regne med at vi automatisk og umiddelbart får den militære støtten vi håper på, har planlagt for eller som er til stede i våre nærområder.”
Rapporten hänvisar till Rysslands maritima doktrin från 2022 som lägger stor vikt vid betydelsen av Arktis ekonomiskt och militärt. Man varnar även för Kinas ökade intresse för Arktis.
Med Sveriges och Finlands kommande Nato-medlemskap hoppas man att de tre nordiska länderna skall ta ansvaret för Nato:s nordflank. Samtidigt uttrycks en viss oro för att Finland och Sverige skall styras in mot att bevaka Östersjön och Baltikum.
De finska och svenska kommande medlemskapen skall öka förmågan att stå emot ett ryskt strategiskt överfall. De tre länderna skall samutnyttja varandras flygbaser och deras styrkor skall kunna operera tvärs över territorialgränserna.
Inriktningen har stöd från ländernas politiska ledare.
I samband med mötet på Harpsund den 22 februari mellan statsministrarna i Norge och Sverige samt Finlands president uttalade sig Kristersson om säkerhetssituationen på Nordkalotten och i Arktis:
”Ju större hotet från Ryssland är desto viktigare blir det att kunna samordna försvaret över landsgränserna.” Han pekade på närheten till ryska Murmansk.
”– Där har vi tung rysk kärnvapenutrustning. Det är ett faktum. Det finns väldigt goda skäl att öka samarbetet i den här delen av världen, säger han.”
I ett gemensamt uttalande från mötet på Harpsund betonas vikten av gemensam försvarsplanering mellan de tre länderna:
”Även våra markförband har nära samarbete och erfarenhet av att agera gemensamt, vilket manifesterats i stora övningar som Cold Response och Nordanvind. Vi kommer att fortsätta fördjupa vårt samarbete i storskaliga övningar under kommande år. Försvarssamarbetet sker i nära samarbete med våra nordiska grannar och våra nära partners, inte minst USA och Storbritannien.”
När ett medlemskap närmar sig för Finland och senare även för Sverige klarnar tankarna från politiskt och militärt håll. Sveriges försvarsmakt särskilt flyg och ubåtar skall användas på övervakning och patrullering till stor del utanför våra gränser.
Mycket lite talas det från politiskt och militärt håll om vad en sådan inriktning av svenska försvaret medför för risker.
Svensk militär närvaro i Arktis blir med stor sannolikhet styrd av USA:s egna intressen i regionen. Norge är redan inlemmat i Nato:s amerikanska kommando i Norfolk och det är svårt att föreställa sig att Sverige och Finland skall tillsammans med Norge forma någon slags självständig styrka. Arktis är området där USA:s och Rysslands strategiska kärnvapenstyrkor står mot varandra. Och stormakterna kommer inte att släppa kontrollen i området till några småstater.
Svenska JAS-plan i Arktis ger ingen trygghet för oss. Det ökar istället spänningarna i området och kan medföra att vi blir förstahandsmål vid en väpnad konflikt. Även vid ett Nato-medlemskap kvarstår Sveriges självbestämmanderätt och den måste användas till att avstyra deltagande i militära operationer som inte gagnar vår nationella säkerhet.