Samtidigt som Försvarsmakten rustar upp, följer man från högkvarteret på Lidingövägen Rysslands uppbyggnad av krigsmakten.
– Den är intressant, för den skapar naturligtvis olika grader av handlingsfrihet, säger Michael Claesson.
Men det innebär inte att krig automatiskt följer av att Ryssland når en viss nivå, menar han.
– Ryssland är berett att använda militärt våld när som helst. Och man har tillräcklig förmåga för att åstadkomma skada i väst alldeles oavsett den här bedömda industriella tillväxten.
– Men det är klart att jag ser att det finns en lång rad olika skäl att säga att det är väldigt många pilar som pekar åt fel håll globalt just nu. Jag är också lika noga med att säga att det finns ingenting i det resonemanget som med någon slags automatism leder till krig eller militär konflikt.
Hotet mot Sverige är inte i första hand en stor markinvasion, säger han. Det handlar snarare om hybridhot riktade mot samhällets sårbarheter eller, i andra änden av skalan, någon typ av militär konventionell förmåga, till exempel långräckviddig precisionsbekämpning.[…]
Mer produktion behövs både för att bygga Sveriges krigsförband och för att stödja Ukraina med materiel.
Försvarsmakten har inte mycket mer att skänka bort från förråden, vilket fått försvarsministern att signalera att stödet nu rör sig från ”donation till produktion”. […]
– Det finns fortfarande många knappar att trycka på för att skapa bättre och starkare förutsättningar för att komma till någon form av avgörande, säger Michael Claesson.
En av knapparna är att ge Ukraina rätt att använda västliga långräckviddiga vapen mot mål i Ryssland.
För ÖB är det självklart att Ukraina borde få den tillåtelsen.
– Ja, om vi menar allvar med att stödja Ukraina så behöver man gå den vägen. Den svenska regeringen sätter inga begränsningar för den materiel vi stödjer med. Läs intervjun