Barack Obamas skriver i sin memoarbok A Promised Land om hur han beordrat drönarattacker mot både män och barn som han menade utgjorde ett hot eller skulle kunna utgöra ett hot.
Obama trappade upp drönarattackerna 10 gånger jämfört med sin föregångare George W. Bush.
Drönarattackerna var utomrättsligt dödande som kommenteras i artikeln nedan från boken Lagen mot krig. Boken i sin helhet kan laddas ned.
Targeted killings – utomrättsligt dödande
Lars-Gunnar Liljestrand
Targeted killings kallas den nya form av krigföring, som börjat tillämpas under 2000-talet, främst av USA men även av Israel.
Begreppet innefattar olika sätt att döda motståndare i andra stater utan att man förklarat krig mot landet och utan någon rättslig prövning. USA-administrationen började 2009 och 2010 att styra om sina militära insatser i ockuperade länder från att använda stora markstyrkor till att koncentrera sig på targeted killings genom bombflyg, nattliga räder med specialstyrkor och drönarattacker utförda med obemannade flygfarkoster som kan bestyckas med missiler och avfyras och styras från en plats långt från målet för attacken.
Nattliga räder i Afghanistan, som genomförs av USA:s specialstyrkor, innebär att man nattetid bryter sig in i hus, där det antas finnas motståndsmän. Räderna slutar ofta med att människor, ibland helt oskyldiga, skjuts, såras eller förs bort. Reuters uppgav den 24 februari 2011 att 600 människor hade dödats i nattliga räder bara under en 3-månadersperiod.
Antalet nattliga räder har tredubblats sedan 2009 från i medeltal 5 till 17 per natt år 2011 (Hallinan 2011). Ökningen av antalet drönare är markant. Före 11 september hade USA 50 drönarfarkoster och man planerar att nå 9 500 år 2012 enligt Nick Turse, en amerikansk journalist som undersöker den nya krigföringen. Turse uppger också att USA har cirka 60 baser runt om i världen som kan skicka drönare (Turse 2012).
59
Attacker med drönare utförs av USA mot påstådda terrorister i främst Afghanistan och Pakistan men också mot andra länder som Jemen och Somalia. Operationerna har varit sekretessbelagda av administrationen men president Obama skall ha godkänt ett dokument som anger de juridiska ramarna för drönarattacker. New York Times och juridiska fakulteter vid flera amerikanska universitet begärde i början av 2012 att hemligstämpeln
skulle lyftas från dokumentet men utan resultat. Pakistans regering har upprepade gånger fördömt operationerna: ”Vår ståndpunkt vad gäller drönarattacker är klar och baseras på principer. Drönarattacker är olagliga, kontraproduktiva och därför oacceptabla. Vi kan inte acceptera kränkningar av vår
suveränitet.” (BBC, 31 januari 2012) Targeted killings har skapat en våldsam vrede hos befolkningarna i Afghanistan, Pakistan och andra länder som utsätts för den nya krigföringen. Den oroar också allmänheten och folkrättskunniga då operationerna genomförs utan hänsyn till folkrätt och humanitär rätt.
En undersökning av USA:s targeted killings utförd av de juridiska fakulteterna vid Stanford University och New York University i september 2012 som baserades på intervjuer med drabbade människor i Pakistan kritiserar hårt den amerikanska administrationens bild av attackerna som ett sätt att eliminera terrorister med minimala effekter på oskyldiga civila: ”Den beskrivningen är falsk”. Rapporten ger en bild av situationen i Pakistan:
”Drönare cirklar tjugofyra timmar om dygnet över samhällen i nordvästra Pakistan, angriper hem, fordon och offentliga byggnader utan varning. Drönarnas närvaro terroriserar män, kvinnor och barn och medför psykiskt trauma bland civilbefolkningen”.
Antalet personer som identifierats som dödade ”high-level”-mål är extremt lågt i procent av det totala antalet dödade och uppskattas till bara 2 procent (HRCRC & GJC 2012).
Den förre amerikanske presidenten Jimmy Carter skrev i New York Times den 24 juni 2012: ”Vi vet inte hur många hundra oskyldiga civila som dödats i dessa drönarattacker, samtliga godkända av de högsta ansvariga i Washington. Detta skulle varit
60
otänkbart tidigare”. Men även om Carter med rätta är upprörd över det utomrättsliga dödandet så är det inget nytt. Under Vietnamkriget genomförde USA ett systematiskt dödande av personer som, ofta godtyckligt, utpekades som motståndare i det så kallade Phoenix-programmet, enligt vilket över 20 000 vietnameser mördades under åren 1967 till 1972 av så kallade hunter-killer teams.
I den offentliga debatten om targeted killings har företrädare för USA:s regering hänvisat till folkrätten och då främst till rätten till självförsvar. Kritiker har tillbakavisat detta och hävdat att targeted killings måste bedömas utifrån internationell humanitär rätt och att terrorister måste bekämpas med polisiära och rättsliga medel samt att folkrätten, där självförsvarsrätten ingår, gäller förhållandet mellan stater och inte mellan en stat
och enskilda personer.
I ett tal den 5 mars 2012 på Northwestern University förklarade USA:s högste åklagare Eric Holder att drönare kan användas också för att döda amerikanska medborgare. Holder angav några utgångspunkter för den nya policyn. Det ena var att USA är i krig med al-Qaida och det andra var att USA i enlighet med folkrätten har rätt till självförsvar. Han förklarade att USA kommer att respektera andra staters suveränitet såvida inte administrationen bedömer att en stat är oförmögen eller ovillig att åtgärda de hot som kan riktas mot USA från dess territorium.
Ett tredje klarläggande var att USA:s president kan ta beslut att döda en amerikansk medborgare. Holder tillbakavisade kritiken mot administrationen: ”Vår lagliga rätt är inte begränsad till slagfälten i Afghanistan” och ”En del har sagt att presidenten måste få tillstånd från en federal
domstol innan han vidtar åtgärder mot en amerikansk medborgare som är en högre operativ ledare i al-Qaida eller liknande grupper. Det stämmer helt enkelt inte. Vederbörlig process och juridisk process är inte ett och detsamma speciellt inte när det gäller nationell säkerhet. Konstitutionen garanterar vederbörlig process inte juridisk process.” USA har enligt Holder rätt att slå till när målet ”utgör ett omedelbart hot om en våldsam attack”
61
och ”Konstitutionen kräver inte att presidenten avvaktar med att handla tills en teoretisk slutlig planering föreligger med exakta angivelser av tid, plats och sätt för i vilken form attacken kommer att utföras.”
I ett memo från amerikanska justitiedepartementet, som läckts till NBC News, vidgas möjligheterna till targeted killings ytterligare, då det skall räcka med att en ”bredare uppfattning existerar om ett omedelbart angrepp” utan att det finns bevis för någon pågående komplott mot USA (NBC News 4 februari 2013).
Holders hänvisning till folkrätten håller inte. Förebyggande självförsvar är inte tillåtet enligt folkrätten. Självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan förutsätter väpnat angrepp. Grundläggande är också att självförsvar endast får utövas vid väpnat angrepp mellan stater. En terrorhandling, som inte utförs på en stats vägnar, är inte ett väpnat angrepp i folkrättens mening. Attackerna den 11 september definierades av FN:s säkerhetsråd som terrorhandlingar, vilka skulle bemötas med civila rättsliga åtgärder av staterna i samarbete. Självförsvarsrätten kan därför inte tillämpas på det sätt som Holder gör gällande. Även Internationella domstolens i Haag slutsatser 2005 i målet rörande konflikten mellan Kongo och Uganda visar att påståendet att en terroristhandling skulle ge rätt till självförsvar inte är hållbart (se vidare kapitlet om FN-stadgans våldsförbud).
Enligt FN-stadgan artikel 2.4 och 2.7 skall alla stater respektera varandras suveränitet och avhålla sig från användning av våld. Holders påstående att USA på egen hand kan besluta att attackera med drönare om ett annat lands regering inte gör tillräckliga insatser, saknar grund i folkrätten.
En skarp kritiker av den nya doktrinen, Glenn Greenwald, kommenterade:
”Presidenten och hans hantlangare är åklagare, domare, jury och bödel, allt i ett och de agerar i total hemlighet och utan att du känner till det har han anklagat dig och dömt dig till döden och du har ingen möjlighet att ens få kännedom om vad han har anklagat och dömt
62
dig till döden för och du har inte en chans att veta det, mycket mindre ta upp och bemöta hans anklagelser.”
(Greenwald 2012)
USA:s försvarsminister Leon Panetta har bekräftat att presidenten slutligen avgör om en amerikansk medborgare skall avrättas:
”USA:s president granskar dessa fall, granskar den legala juridiska grunden och säger slutligen go eller no go” (Serwer 2012).
Även amerikanska militanta islamister kan sättas upp på en ”dödas eller fångas”-lista av en hemlig panel av högre regeringstjänstemän, som sedan informerar presidenten om sina beslut.
Det finns inga offentliga rapporter om verksamheten eller panelens beslut. Panelen är en undergrupp till Vita Husets Nationella
Säkerhetsråd (Reuters, 5 oktober 2011). Den USA-födde islamistiske imamen Anwar al-Awlaki som påstods ha al-Qaidakontakter dödades av en drönarattack i Jemen i september 2011. Två veckor senare dödades hans son (också han amerikansk medborgare) av en drönarattack i Jemen. USA-adminstrationen har erkänt att ytterligare två amerikanska medborgare dödats av drönare. Philip Alston, professor i juridik vid New York University och FN:s specielle rapportör om folkrättsaspekter på targeted killings, har i en rapport ifrågasatt amerikanska regeringens beslut att låta CIA genomföra drönarattacker och särskilt tagit upp attackerna mot Afghanistan och Pakistan och kallat dem ”den största utmaningen” mot principen att följa folkrätten i väpnade konflikter.
”Det är uppenbart att folkrättens krav på öppenhet och möjlighet att utkräva ansvar överträds i stor omfattning”, säger Alston, och att ”USA har lagt fram en teori om en splitter ny ’lag om 9/11’ enligt vilken man kan kringgå krigets lagar eller hitta på nya tolkningar av dem när det passar. Den här inställningen är utan tvivel bekväm på kort sikt. Men den kommer oundvikligen att slå tillbaka mot USA och kommer att underminera folkrättens
ramverk, på vilket USA stöder sig i andra sammanhang” (Alston 2010). Alston menar att det är symptomatiskt att USA vägrat att
svara eller kommentera hans rapport till FN:s råd för mänskliga rättigheter om targeted killings (A/HRC/14/24/Add).
63
Alston utgår från krigets lagar (bland andra Haagkonventionen 1907, Genevekonventionen IV och Tilläggsprotokollet) när han granskar targeted killings. Allmänt gäller att targeted killing bara är lagligt när målet är en stridande (kombattant) eller en civil person som direkt tillfälligt deltar i strid. Dödandet måste vara militärt nödvändigt, användningen av våldet proportionellt så att risken för civila offer minimeras och allt rimligt måste göras för att minska skador på civila och undgå misstag.
Alston är mycket kritisk till hur stormakter använder targeted killings: ”Staterna som genomför drönarattacker har ofta underlåtit att ange de lagliga förutsättningarna för sina aktioner. Resultatet har blivit ett åsidosättande av en klar laglig standard med en vagt definierad ’license to kill’ och skapandet av ett jättestort ansvarsvakuum.”
Den amerikanska administrationen har gjort en egen tolkning av folkrättsliga begrepp som skall ha bäring på targeted killings. Resonemanget görs i steg som syftar till att man skall hamna inom folkrättens domän. Det första steget är att regeringen själv tar sig rätten att peka ut vilka som är terrorister. Som steg två likställer USA terrorister med kombattanter. Steg tre är att definiera terroristattentat som väpnat angrepp enligt folkrätten. Då man väl kommit dit påstår man att man använder självförsvarsrätten för att bekämpa de som agerar (eller kan komma att agera) mot USA
med terrorhandlingar. Targeted killings blir enligt USA:s regering ett sätt att bekämpa vad som kallas ”asymmetrisk krigföring” dvs. krig mot en motståndare som tillämpar gerillataktik mot en konventionell ockupationsarmé. Alston kommenterar den tolkningen: ”Resultatet av den här hopblandningen av begrepp har blivit i högsta grad problematisk och utvidgar gränserna för det tillämpbara lagrummet: humanitär rätt, krigets lagar och folkrätt som reglerar användandet av våld mellan stater.” USA använder olika definitioner av dem som uppfattas som motståndare beroende på vilken insats man vill legitimera. Å ena sidan förnekar USA att fångar som tas i Afghanistan är krigsfångar. Eftersom Genèvekonventionerna då inte är tilllämpliga kan fångarna behandlas lite hursomhelst, och t.ex. in- terneras utan rättegång i Guantanamo eller någon annanstans. Å andra sidan definierar USA, när det gäller att försvara drönarattacker mot påstådda al-Qaida-medlemmar och talibaner, sina motståndare som kombattanter, eftersom landet anser sig vara i krig med dessa organisationer. Beteckningar som ”olagliga kombattanter” eller ”terrorister” motsvaras inte av någon kvalificering av personer enligt internationell humanitär lag som endast anger kategorierna kombattanter och civila.
Någon rätt till targeted killings utanför vad som följer av mänskliga rättigheter och internationell humanitär lag existerar inte, som understrukits av bland andra den tyske juristen Roland Otto. Han avfärdar USA:s och Israels påståenden om att targeted killings kan inordnas under självförsvarsrätten enligt folkrätten. ”De relevanta och avgörande reglerna som gäller för targeted killings är mänskliga rättigheter och internationella humanitära lagar.”
Internationella lagar om humanitär rätt kräver att statliga myndigheter fängslar och ställer de utpekade personerna inför rätta istället för att döda dem (Otto 2012). Hans Corell, tidigare FNs rättschef hävdar samma sak: Om det är så att man är i krig, har man ett slagfält. Man kan definiera var någonstans kriget förs. Då får man döda motståndare, kombattanter, och då kan man använda såväl flygplan som drönare för att avfyra raketer mot
fienden. Men det man talar om nu är så kallade targeted killings alltså riktat dödande. Då definierar man en misstänkt terrorist i något land och så sitter man i USA och avfyrar en raket och dödar den här personen. Jag är rädd för att jag måste säga som det är – en sådan handling är mord. Därför att den misstänkte terroristen är en misstänkt brottsling och sådana skall man hantera enligt rättsstatens principer. Man skall alltså ställa personen
inför rätta (Sveriges radio 27 april 2013).
Targeted killings är som Pakistans regering säger en kränkning av länders suveränitet och som Alston slår fast ett uppenbart hot mot den gällande folkrätten. Targeted killings är en aggression och brott mot FN-stadgans våldsförbud.