Den 28 februari lämnade överbefälhavaren sitt budgetunderlag för 2018.
Jämfört med planerna fattas redan 6,5 miljarder kronor. Skälet anses vara: ”Urholkningseffekt och kostnadsökningar för underhåll och vidmakthållande av materielsystem.”
Kronans försvagning slår hårt. Många av de dyra vapensystemen köps in från USA och handlas i dollar. ÖB måste därför omplanera, vilket leder till ”nedgång i samlad operativ förmåga”.
Rekrytering av personal är fortfarande ett problem. Det gäller såväl officerare som gruppbefäl, soldater och sjömän. Under flera år har försvaret haft svårt att rekrytera och behålla personal. Nu sätter ÖB sin lit till ett återinförande av plikt som skall ge 4000 personer till försvaret. ÖB vill inte göra någon större ändring i bemanningen. Fortsatt vill han satsa på ett yrkesförsvar med endast komplettering av ett mindre antal pliktuttagna.
Kostnaderna för de stora utvecklingsprojekten för flyg och ubåtar är särskilt känsliga för valutaförändringar, och projekten riskerar hela tiden att försenas med ytterligare ökade kostnader som följd.
Den här budgetsituationen är inte ny. Så här har det varit under en lång följd av år. I grunden beror det på försvarsdoktrinen om ett högteknologiskt tröskelförsvar där vapensystem som flyg, ubåtar, marinfartyg är högprioriterade, medan marktrupperna reduceras till idag endast två brigader. Med den strukturen på försvaret kommer alla fördyringar att slå mot det mindre prioriterade markförsvaret.
En artikel i norska aldrimer.no visas kostnadsutvecklingen 1997 –2017 för olika vapensystem. Försvarsmateriel över lag har ökat med 387 procent, medan kostnader för jaktflyg ökat med hela 530 procent. Detta kan jämföras med generella prisstegringen i Norge under samma tid på 45 procent. Största ökningen finns för jaktflyg, helikoptrar och fregatter.
I Norge har detta lett till att markstyrkorna dragits ned liksom hemvärnet.
I Sverige har vi haft i stort sett samma utveckling.
Den norska artikeln tar upp ett alternativ till hur det nuvarande norska försvaret organiseras och utrustats. Man pekar på Finland:
”Det er langt mellom de gode, klare svarene på hvordan problemet skal gripes an. Noen foreslår å gjøre mer som Finland har gjort: En kombinasjon av et klassisk invasjonsforsvar, rimelige og velprøvde våpensystemer, innkjøp av hyllevare framfor spesialdesignede ting, og en smal forsvarsstruktur med få offiser og et lite støtteapparat.
Finlands forsvar har 280.000 soldater tilgjengelig. Langt flere kampfly enn Norge. Artilleri og kampbåter med missiler i betydelig antall. Likevel er budsjettet bare rundt halvparten av det Norge har.”
Också vi i Sverige kan lära av Finland. Se här artikeln ”Sverige och Finland – två försvarsdoktriner”.
Försvaret måste kompletteras med ett territorialförsvar baserat på allmän värnplikt om vi vill att hela landet skall kunna försvaras. Ett tröskelförsvar med avancerat flyg och ubåtar behövs också men måste balanseras så att inte hela försvarsbudgeten år efter år kapsejsar.