Norges avtal från 2022 med USA om försvarssamarbete (SDCA-avtalet) omfattar fyra militära baser. Norge har sin ”basepolitikk” att ta hänsyn till och föredrar därför att tala om ”omforente områder”. Genom ett tilläggsavtal ska nu samarbetet enligt den norska regeringens förslag utvidgas till att omfatta ytterligare åtta sådana områden. Förslaget har gått ut på remiss. I underlaget för remissen understryker regeringen gång på gång att det står i SDCA-avtalet att det ingås med full respekt for norsk suveränitet, norska lagar och landets folkrättsliga förpliktelser. Samtidigt konstaterar regeringen att ”norske og amerikanske myndigheter forstår denne forpliktelsen på noe ulik måte,” men att detta inte är något nytt! Den hänvisar till den diskussion som fördes med USA, då SDCA-avtalet förhandlades fram under 2021.
Att den norska regeringen öppet redovisar denna grundläggande skillnad i synen på avtalets innebörd och tolkning är i och för sig förtjänstfullt. Från svensk sida har ingen sådan information lämnats från regeringens eller försvarsministerns sida, trots att det svenska DCA-avtalet nu är ute på remiss.
Det finns skäl att belysa hur denna problematik behandlades av den norska regeringen i den proposition som lades fram för Stortinget 2022. Den norska regeringen anger där tydligt att det inte finns någon samsyn:
”Avtalen understreker flere steder at den inngås med full respekt for norsk suverenitet, norske lover og Norges folkerettslige forpliktelser. Det er ulike meninger om nøyaktig hva dette innebærer.”
I en inledande presentation av avtalet får man hyggligt klart för sig vad det rör sig om:
”Videre foreskriver avtalen at den inngås med full respekt for norsk suverenitet, norske lover og Norges folkerettslige forpliktelser. I dette ligger en forpliktelse til å følge norsk regelverk og Norges folkerettslige forpliktelser, likevel slik at USA anser at forpliktelsen kun gjelder så lenge det er forenelig med amerikanske tjenstlige behov.”
Den norska regeringen argumenterar utförligt för sin position och hävdar:
”I dette ligger at amerikansk personell har en generell plikt til å følge norske lover og regler, og at USA har plikt til å besørge etterlevelse av norske regler og folkerettslige forpliktelser. Det innebærer også at bestemmelsene i SDCA må tolkes i lys av, og innenfor rammene av, norske regler og folkerettslige forpliktelser.”
Om USA:s inställning anges:
”USA har i forhandlingene understreket at forpliktelsen til å utvise full respekt for norsk suverenitet, norske lover og Norges folkerettslige forpliktelser etter SDCA, ikke innebærer at USA er bundet av norsk rett og Norges folkerettslige forpliktelser. USA har i stedet tatt til orde for at det etter SDCA kun gjelder en plikt til å etterleve norsk rett og norske folkerettslige forpliktelser, der dette er forenelig med USAs operative militære behov. Det amerikanske synet på SDCA på dette punkt har under forhandlingene ikke blitt godtatt av Norge.”
Denna spricka i synen på förutsättningarna för avtalet rubbar hela grundvalen för överenskommelsen. För den norska regeringen blir det till en fråga om tillit, samtidigt som den inser att den måste vara på sin vakt:
”Avtalen bør på dette punktet ses i sammenheng med over 70 års tillitsbasert samarbeid, hvor Norge og USA har tradisjon for å enes om adekvate rammer for amerikansk aktivitet i Norge. Samtidig må Norge være forberedt på rettslige og politiske innsigelser fra USA dersom spørsmålet om plikten til å følge norske lover og regler settes på spissen.”
Det norska avtalet innehåller mycket starkare skrivningar till skydd för suveräniteten än det svenska. Den svenska regeringen och särskilt försvarsministern bör som vi framhållit förklara varför? De bör också klargöra hur de reagerade när de fick klart för sig USA:s grundläggande syn, nämligen att efterleva lag och folkrättslige förpliktelser ”der dette er forenelig med USAs operative militære behov.” Och även förklara varför de inte lämnat information om hur USA ser på sådana här avtal?
Det finns ingen anledning för en småstat som Sverige att i oträngt mål sätta sin tillit till en stormakt som USA. Vi befinner oss inte i ett läge, där nöden inte har någon lag. För en småstat som Sverige att förlita sig på en stormakt som USA, och att strategiskt binda sig till USA under minst tio år, är att undergräva handlingsutrymmet för egen säkerhetspolitik. Att utåt ge sken av att USA och Sverige kommer att vara överens om agerandet vid en säkerhetspolitisk kris och att USA då kommer att respektera svenska bedömningar är som exemplet Norge visar naivt.
Anmärkning: I Norge talar man om SDCA-avtalet. Vi kallar det för DCA-avtalet.
Jämförelse mellan avtalen i Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Höringsnotat:
https://www.regjeringen.no/contentassets/05d9548ccd5c4ff98d12c217fbb7fb49/horingsnotat-om-nye-omforente-omrader_20240221.pdf
Den norska propositionen Prop. 90 S (2021-2022):
https://www.regjeringen.no/no/dokumenter/prop.-90-s-20212022/id2907763/