Demokrati kan inte införas utifrån med våld. Denna självklarhet cementeras nu, efter USA:s och Natos uttåg ur Afghanistan.
Globala stormakter har alltid velat genomföra sitt system uppifrån, med våld som Sovjet i Östeuropa efter 1945.
Men när en demokrati agerar så, undergräver den sin egen styrka. USA:s krig i Vietnam, ca 15 år, i Afghanistan, jämnt 20 år efter World Trade Center-attacken, i Irak 8 år, har gemensamma drag: okunnighet om landets folk och kultur, civil oförmåga och övertro på militärkraft.
Ju större militära insatser, desto fler afghaner dog eller anslöt sig till talibanerna, som fredsforskarprofessorn Anna Jarstad (tidigare i Umeå) påpekat (DN 17/8).
Ett grundfel var att klassa hela landet som fäste för terrorism, har den finländske förre Röda Korschefen Pär Stenbäck betonat: då hade man lika gärna kunnat invadera Saudiarabien! […]
När vi 4 000 umebor i mars 2003 demonstrerade mot den hotande invasionen av Irak, med Sara Lidman, Georg Andersson och Maud Olofsson i spetsen, gällde frågan: krig som skulle skapa kaos och nytt förtryck eller fredligt arbete med utsikt till långsam förbättring.
Detta var rätt hållning då. Det visar sig ännu tydligare nu. Läs krönikan