Stefan,
jag skriver dessa rader till Dig i egenskap av privat medborgare. Lustigt nog har vi delvis liknande bakgrund, även jag är uppvuxen i Örnsköldsvik, håller på Modo, har varit metall-arbetare (verktygsmekaniker på LM Ericsson i Visby) och dessutom varit fackligt aktiv vid Posten på Gotland i 20 års tid (vilket jag inte ångrar). Sedan ett år är jag ålderspensionär.
Först vill jag säga att den nedlåtande, närmast föraktfulla attityd mot Din person som kommer till uttryck i olika medier och på nätet är mig djupt motbjudande. Om sådan allt grövre retorik tillåts tränga ut diskussion i sak är det därtill farligt: medborgarna blir över tid allt sämre informerade. Deras förmåga att själva formulera, ta ställning till och påverka politiska förslag och beslut försvagas.
Mitt egentliga ärende är dock ett annat. I maj ska Riksdagen ta ställning till det så kallade värdlandsavtalet med Nato. Som det för närvarande ser ut, förefinns en majoritet för att anta den proposition som nu bereds i Försvarsdepartementet. Om så blir fallet bör enligt min mening propositionstexten innehålla följande förbehåll, allt för att i händelse av kris eller krig säkra svensk handlingsfrihet och minimera säkerhetspolitiska risker/oklarheter.
1. Vare sig Samförståndsavtalet från september 2014 eller Försvarsdepartementets promemoria från juli 2015 (Ds 2015:39, Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd) nämner Sveriges alliansfrihet, vilken sedan 200 år varit en grundläggande princip för vår utrikes- och säkerhetspolitik. Dessa misstag behöver rättas till i propositionen, det vill säga att alliansfriheten skrivs in i texten som ett bärande element.
2. Promemorian innehåller heller inget rörande kärnvapen. Då Nato är en militär allians där bruk av kärnvapen – inklusive förstaslag – ingår som handlingsalternativ i dess doktrin, blir frågan om basering av kärnvapen och kärnvapenbärare central vid kris eller krig. Det sedan länge utfärdade svenska förbudet mot kärnvapen på svenskt territorium bör skrivas in i propositionen för att undvika osäkerhet och missförstånd.
3. Propositionen bör innehålla skrivningar som – i händelse en framtida regering beslutar att utlösa avtalet – dels utesluter permanent basering av Nato-trupp på svenskt territorium, dels säkrar svensk militär befälsrätt över den/de kontingenterna. Den svåra frågan kring eventuell exterritorialrätt i detta sammanhang för Nato-personal torde behöva utredas vidare. Som bekant har total exterritorialrätt för utländsk personal lett till stora – och återkommande – spänningar i flera värdländer, bland annat i Afghanistan och Irak.
4. Vidare bör propositionen för missförstånds undvikande innehålla en skrivning som klargör att, om kris eller krig inträffar, föreligger ingen automatik att utlösa värdlandsavtalet. Den svenska statsledningen äger ensam detta beslut.
5. Till sist bör propositionstexten innehålla ett tydligt förbehåll mot att värdlandsavtalet kan tjäna som grund för offensiva militära åtgärder mot tredje land. Utlösande av avtalet ska uteslutande kunna brukas till försvar av svenskt territorium.
Avsikten med ovanstående är att föreslå några preciseringar som enligt min mening skulle göra den kommande propositionen svårare att misstolka och därmed göra Sveriges alliansfria linje tydligare inför en orolig omvärld än vad som nu synes vara fallet. Jag ser fram mot Ditt svar med reflexioner och synpunkter kring dessa rader.
Med vänliga vårvinterhälsningar
Hans M Gabrielson
Mellangatan 7 C
621 57 Visby
070/5917501
hansgabrielson@hotmail.se