[…]] På frågan om vad en militär aggression mot Sverige mera konkret innebär hänvisas nästan uteslutande till Ryssland och kriget i Ukraina. Resonemanget går ut på att så länge som Ukraina håller ut i försvaret mot den ryska aggressionen hålls fienden på avstånd. Om Ukraina däremot skulle misslyckas, står länder som Polen, de baltiska staterna – och Sverige – på tur. Hur trovärdigt är ett sådant scenario? Med tanke på vad kriget och den trots allt relativt begränsade ockupationen har kostat Ryssland – i vapen, utrustning, förlorade olje- och gasinkomster (sanktionerna) och stupade soldater – verkar risken för sådan militär expansion inte ha ökat.
Ett konventionellt, icke-nukleärt angrepp på Sverige (på andra sidan Östersjön) skulle knappast vara mindre utmanande för Ryssland än vad anfallet på Ukraina varit. […]
”En ukrainsk militärseger på 1991 års villkor är inget annat än en fantasi”, skrev Professor Barry Posen vid MIT i Foreign Affairs, juli 2022, och betonade nödvändigheten av en diplomatisk lösning. Även professor John Mearsheimer vid Chicago University, ofta citerad företrädare för den så kallade realistiska skolan, varnade långt före krigsutbrottet för de förödande effekterna för Ukrainas del av en militär konfrontation med Ryssland och det trängande behovet av diplomatiska initiativ. […]
Måste Donald Trump vinna det amerikanska presidentvalet för att ledande stater i Europa skall ta sig samman och utveckla en säkerhetspolitik med sina egna – inte USA:s – strategiska intressen för ögonen, det vill säga en politik, som inte bara respekterar likasinnade staters säkerhetsanspråk, utan som medger att även auktoritära stater har rätt att hävda sådana intressen. Läs artikel