Vi har idag (16/1) publicerat artiklar där två ledande nordiska militärer, Sveriges nuvarande överbefälhavare Micael Bydén och den nyss avgångne chefen för Finlands militära underrättelsetjänst Sakari Wallinmaa, både understryker att det inte föreligger något militärt hot mot dessa bägge länder. ”Vi ser i dag inget direkt militärt angreppshot mot Sverige”, förklarar general Bydén. Överste Wallinmaa säger att man ”inte kunnat påvisa” några indikationer på att Finland skulle vara utsatt för ett militärt hot.
Dessa expertkommentarer är värda att tas på allvar. Ingen av herrarna förnekar den ryska militära upprustningen eller förringar betydelsen att Ryssland har skaffat sig en ny strategisk inriktning. Som enligt Wallinma länge varit känd för experter: ”Ryssland ser på världsordningen på ett annat sätt och det synsättet passar inte in på den västerländska utvecklingen för stunden.” ”Ryssland visar ökad militär förmåga, övar mer komplext och visar en vilja att använda sina militära maktmedel tidigare för att nå sina politiska mål för att bli en global spelare”, noterar Bydén.
Det senare är trender som en liten stat i Rysslands grannskap bör väga in i sina säkerhetspolitiska bedömningar. Men helhetsbilden är ju ingalunda dyster. Det sker en militär upprustning i vår närhet. Den svenska försvarspolitiken har inte tillräckligt snabbt reagerat på detta – tvärtom har ju samtliga ansvariga försvarspolitiker länge blundat för Rysslands ambition att åter vilja vara en stormakt. Det händer att stormakter ger små stater signaler om hur de bör förfara. Att inte svara med samma mynt betyder inte självklart att man viker. När det gäller Finlands och Sveriges alliansfrihet är den uppenbart till fördel för alla parter, inte minst därför att den har historisk tyngd. Varför Finland skulle ansluta sig till en ny makt sedan VSB-pakten gått i graven är obegripligt för de allra flesta finnar. Att Sverige skulle bli ett brohuvud för angrepp mot Ryssland är en tanke som har stöd hos få svenskar. Sverige bör söka samtal med alla sina grannar.
Stora ord är sällan på plats i storpolitiken. Vek sig Sverige fegt när regeringen avstod från att engagera landet militärt i Frankrikes kamp mot Islamiska staten och dess stöttrupper? Knappast. Här vann hänsynen till landets egen säkerhet. Så måste det vara. Vi är inga korsfarare. Också försvarsministern i den konservativa norska regeringen, Ine Marie Eriksen Søreide, har lämnat ett liknande svar på en amerikansk begäran till Nato-landet Norge: både amerikaner och fransmän är ”införstådda med att vi prioriterar beredskapen i de norra områdena med det flyg vi har”, säger hon i ett uttalande som vi återger på denna sajt. Sådan försiktighet är klok småstatspolitik.
Tillfälliga störningar i den internationella politiken bör inte få rubba beprövade lösningar inom säkerhetspolitiken och låsa fast oss vid bindningar för en lång tid framöver.