Vidgat utrymme för påtryckningar

av

Vad ska Peter Hultqvist svara? ”Svenskt territorium är svensk försvarsmakts ansvar. Sedan hur vi gör i en krissituation är någonting som man får avgöra då. Det beror på vilka scenarier som gäller.” Det är en rimlig hållning, när det redan idag – utan att det på långa vägar föreligger ett krigsfall i vår del av världen – kommer propåer från Väst om att Nato ska ”få använda flygbaser i Sverige och Finland” för att försvara Baltikum.

Så resonerar i alla fall en ”inflytelserik amerikansk tankesmedja”, Atlantic Council.  En FOI-forskare lägger villigt till att ”Norden och Baltikum är ett sammanhängande operationsområde” (vilket inte är sant, det är ju ett politiskt avgörande, inte ett militärt!). Om Nato-flyg står i Baltikum, blir det mera sårbart för attacker än om det finns i Sverige och Finland, sådan är tanken. Enligt en annan tankesmedja, Rand, skulle det då röra sig om 50-60 avancerade stridsflygplan. ”Svenska försvarstjänstemän” – ett luddigt uttryck, är det militärer eller departementstjänstemän? – sägs vara med på noterna.

Läs mer

Den finländska Natoutredningen, Mikael Jansson, SD och Roger Richtoff, SD i Lantvärnet

av

Den finländska Natoutredningen klargör ingenting som inte redan var känt.

Direktiv till utredningen avgränsar frågeställningen till att gälla vad som händer vid ett Natomedlemskap. Alternativen Ja och Nej till Natomedlemskap ställs inte emot varandra, man ger därför ingen rekommendation till beslutsfattarna.
Utredningen beskriver den finska säkerhetspolitiska historien väl. Däremot är utredningen tydlig med att erkänna att framtiden bara kan beskrivas i grader av visshet. Naturligtvis är det så, icke desto mindre så är det framtiden som ska bedömas, alltså vilka beslut som ger önskad utveckling i framtiden. Läs artikel

Forskning utan framsteg, Torsten Kälvemark i Aftonbladet

av

Varför var Jens Stoltenberg inte närvarande när Natos Strategic communications center of excellence (Stratcom) invigde sina nya lokaler i Riga med en stor konferens i augusti 2015? Varför har gamla Natoländer som Danmark och Norge inte anslutit sig till organisationen? Hur kommer det sig att inte ens USA finns med bland de officiella medlemmarna?

Stratcom är Natos centrum för studium av psykologisk krigföring, inte minst den som kommer från rysk sida. Kanske beror frågetecknen på att så många i omvärlden inte tror på centrets analytiska kompetens. Ändå är det en institution som försvarsminister Peter Hultqvist absolut vill tvinga in Sverige i. Han har fått draghjälp av okritiska journalister i vårt land, främst Mikael Holmström i Dagens Nyhetermen också Anders Lindberg här i Aftonbladet. Något politiskt motstånd finns inte eftersom oppositionen gärna ser att vi kryper allt närmare försvarsalliansen. I morgon behandlar Stratcom Sveriges ansökan på sitt styrelsemöte, sedan kan den svenska regeringen fatta beslut om medlemskap. Läs artikel

Värnplikten – ett finländskt val, puolustusvoimat.fi/

av

Finlands militära säkerhet garanteras genom allmän värnplikt. Värnplikten gäller 18–60-åriga män. Också kvinnor kan ansöka till militärtjänst som frivilliga. Den som är värnpliktig måste fullgöra beväringstjänst eller civiltjänst.

Finland står utanför militärallianser och måste därför bereda sig på att försvara sitt territorium självständigt. Den allmänna värnplikten producerar tillräckliga resurser åt armén, marinen och flygvapnet, så att de kan agera effektivt i konflikt- och krigssituationer.

Värnplikten är ett kostnadseffektivt sätt att producera en stor och prestationsduglig reserv. Den kompetens som beväringarna ger reserven under sin beväringstjänstgöring och i det civila kan utnyttjas för landets försvar. Läs artikel

Wallströms lösmynthet

av

Utrikesminister Margot Wallström retar upp sig på ryska pekpinnar. Det gör hon rätt i. ”Vi bestämmer själva vår politik…”, har blivit en slagdänga från Rosenbad och Gustav Adolfs torg. Men är fru Wallström konsekvent?

I en intervju i Dagens Nyheter (9/5) varnar hon Storbritannien för ett nej i den förestående folkomröstningen om EU- medlemskap. ”Storbritannien ska inte tro att det bara är att hoppa på det avtal som redan finns för EES-länderna”, säger hon. ”Det krävs en ny förhandling och det kan bli en enormt lång procedur.” Själva utträdesprocessen kan ta upp till nio år, sägs det.

Läs mer

SWEFINEX 2018, Försvarsmakten

av

SWEFINEX är en årligen återkommande marin samövning med den finländska Försvarsmakten. Huvudsyftet med övningen är att samträna Swedish Finish Naval Task Group, SFNTG, för att kunna står redo nästa år med en gemensam marin stridsgrupp i händelse av kris eller krig. Övningen fokuserar bland annat på att genomföra sjöfartsskydd samtidigt som man utövar försvar mot hot från luften, ytan och under ytan.
Den marina övningen leds vartannat år av Sverige och vartannat år av Finland. 2016 har Sverige ansvaret för övningen som kommer genomföras under perioden 16-26 maj i Östersjön och framför allt i vattnet kring Gotland.

Totalt deltar Sverige med ca 600 och Finland med ca 250 personer. Ubåtar, ytstrids-, minröj- och stödfartyg samt helikoptrar, spanings- och jaktflyg från flertalet av marinens och flygvapnets förband deltar i övningen. Läs artikel

Landshövdingen sköt, sjöng och mönstrade, Norra Skånes Tidningar

av

Landshövdingen sköt och sjöng, klippte band och mönstrade – och så var årets specialutställning ”Värnpliktens historia – Folkets Försvar” invigd.

…I sitt tal pratade Margareta Pålsson om fördelarna med värnplikten – fostran, gemenskap, ansvarstagande – och påpekade att världsläget har förändrats radikalt sedan 2010, då allmän värnplikt i Sverige gick i graven…
Museichefen Leif Mårtensson konstaterade att det vackra vårvädret nästan var för bra. Läget i världen är helt annat i dag, det svenska närområdet är inte lika säkert. Det finns flera hot och vi bör ta hoten på allvar…– Vi försöker ha aktuella ämnen. Vi bjuder på historiken, men vi har också med tankegångarna som nu finns. Var det så klokt att lägga ner värnplikten?
I sitt tal i samband med bandklippningen sa Mårtensson:
– Värnplikten, detta fantastiska, dog 2010. Eller nåja, det är bara uppskjutet sägs det. Läs artikel

Snorhalt formulerat om Nato, Jan G Andersson i Östra Småland

av

Svar på Åsa Lindestams och Kenneth G Forslunds inlägg om Nato den 3 maj.

De båda socialdemokratiska toppolitikerna ska hållas räkning för att de inte tiger ihjäl den alltför sent uppkomna debatten om värdlandsavtalet med Nato utan går i offentligt svaromål. Men därmed är det slut med de erkännsamma orden. Jag har aldrig påstått att värdlandsavtalet är en smygväg in i Nato. Men det är ett billigt debattknep att tillskriva en debattmotståndare en åsikt som denne inte har anfört för att sedan dementera den. Däremot ställde jag en fråga om det är så.

Hela deras inlägg är en tvärsäker försäkran om att alla frågetecken kring avtalet är onödiga, eftersom vi lever i den bästa av världar. En sådan attityd gör en starkt misstänksam att det är något lurt med avtalet, särskilt som det i avtalets artikel 3 står att Nato får föra in krigsmateriel och soldater genom svenskt territorium i händelse av konflikt i vårt närområde. Detta aktualiserades nyligen i ett krigsspel i Washington, där svenska experter deltog och man kom fram till att för att skydda Gotland från rysk ockupation i en militär konflikt i Baltikum behövdes ett värdlandsavtal. Det var inte fällknivar eller tennisbollar man övade med, för att sänka sig till politikernas argumentationsnivå.

Nu försöker dessa två politiker beskriva värdlandsavtalet som någon slags oskyldig teknikalitet precis som en moderat försvarsexpert gjorde. I en socialdemokratisk formulering, som inte kan beskrivas som annat än snorhal, heter det att ”avtalet handlar om regleringar som ska gälla i det fall beslut tas om att genomföra en övning eller en insats”.

Vems beslut? Det framgår inte ens. Läs artikel

 

Om anfall med mera, Anders Björnsson

av

”Nato har förstås aldrig planerat ett anfall österut”, deklarerar ledarskribenten Erik Helmerson i en uppgörelse med den försvarsnihilistiska Fi-politikern Gudrun Schyman. Men Helmerson är inte ironisk. Han menar på fullt allvar att Nato inte har några offensiva ambitioner. Hur kan han veta det?

Helmerson grundar inte sitt påstående i en värdering av den viktigaste Nato-maktens inledda tillbakagång. Att USA kommer att förlora sitt speciella intresse för det nordatlantiska området, kunde tolkas som tecken på en amerikansk reträtt. Men ännu har vi bara sett retoriska förbud om en sådan utveckling, från såväl Obama som Trump, dock inga konkreta manifestationer. Vad vi vet är att Förenta staterna är en djupt skuldsatt imperialistisk nation, som inte kan visa obegränsad militär givmildhet.

Läs mer

Natoopinionen går isär i Finland och Sverige, Hufvudstadsbladet

av

…Förklaringen till varför opinionsutvecklingen ser olika ut i Finland och Sverige hänger ihop med att den säkerhetspolitiska debatten är annorlunda i de två länderna. Det säger Teija Tiilikainen, direktör för Utrikespolitiska institutet och en av utredarna bakom Natorapporten. En orsak till att Natoförespråkarnas andel på kort tid har vuxit i Sverige hänger ihop med svenskarnas missnöje över hur landet har skött sitt försvar. Men i Finland som hållit kvar sin värnpliktsarmé finns inte samma engagemang i frågan.

Är risken nu att Sverige och Finland går olika vägar så att det ena landet ansluter sig och det andra stannar utanför?

– För Finland vore det fatalt ur strategisk synvinkel om vi skulle stanna utanför ifall Sverige fattar ett motsatt beslut. Men demokratin måste få ha sin gång och det handlar om två separata nationella vägval.             Artikeln finns på hbl.fi

Ett tydligt nej till medlemskap i Nato

av

I en artikel i GP argumenterar Maj-Britt Theorin, Pierre Schori, Rolf Ekéus och andra mot svenskt Nato-medlemskap. De varnar för att låta Sverige dras in i krigsspel och övningar som inte har försvaret av det egna landet som mål. Det är bra. Författarna borde också tydligt ha avvisat värdlandsavtalet som riksdagen inom kort ska ta ställning till. Istället är fokus i artikeln på frågan om kärnvapenfrizon i norden. Den frågan kan man naturligtvis debattera. Även om vi för vår del ser den diskussionen som ett stickspår, som riskerar att avleda intresset från det akuta, nämligen de risker för landets säkerhet som är förenade med ett antagande av värdlandsavtalet.

Vi bedriver inte rysspropaganda

av

Att angripa meningsmotståndaren för ohederliga avsikter är nästan aldrig någon lyckad taktik. Det brukar anses vara tecken på att man saknar goda argument. Att utmåla honom som korkad slår också oftast fel. Det finns inga tillförlitliga studier som visar hur dumhet är fördelad över ett åsiktsspektrum. Bäst är att hålla sig till saken. Allra bäst är att slå på motståndaren där han är starkast. Då kan man beröva honom ett viktigt vapen.

Detta gäller inte nödvändigtvis inom krigskonsten. Vi talar om debattkonsten. I den fria åsiktsbildningen är seger och nederlag inga givna ändamål. De kunde i värsta fall innebära att debatten upphörde. I den demokratiska staten har man däremot talat om önskvärdheten av en opposition, ett debattmotstånd, ett slags grus i maskineriet. Det anses leda till ökad klarhet och genomskinlighet i beslutsprocessen. Man eftersträvar många – även motstridiga – perspektiv.

Läs mer